Vad som nu har utmynnat i en regelrätt förstörelsekraft för den Västerländska civilisationen skulle jag vilja begreppsliggöra som det liberala medvetandet. Det är något klumpigt, men meningsfullt som ett tidsbundet begrepp. Det är ett tankesätt och en världsbild som föregår konkret politik, handlingar, kulturyttringar, mediarapportering, utbildningsmaterial etc. Jag listar här nedan några nyckelaspekter av det i punktform, punkter som möjligen kan bidra till att förstå varför det är en destruktiv kraft men också till att visa att vad som idag kan framstå som galenskap som har drabbat Västerlandet inte kommer som en plötslig blixt från klar himmel. Jag påminner om att när jag säger liberal så menar jag begreppet i bred mening. Socialism och till stor del konservatism är dispositioner av liberalism.
Det liberala medvetandet är:
*Absolut moralistiskt, på ett religiöst sätt i dess sämsta bemärkelse.1 Tänker, till stora delar omedvetet, i termer av gott och ont. Andra politiska läger än det egna är onda. Detta gör att konkreta faktiskt existerande samhällsproblem inte kan diskuteras, för man kan bara diskutera det man får syn på (ibland skapar) inom sin trånga moraliska diskurs och begreppsapparat (därför är mainstreammedias diskussioner som samhällsproblem olidliga att lyssna på). Om den moraliska uppfattningen kommer i konflikt med lagstiftningen, så är det lagstiftningen som får ge vika.
1: Jag menar inte att tala nedsättande om religion och religiositet i allmänhet genom denna formulering. ”Medveten” religiositet kan såklart vara kopplad till genuin sanningssträvan och en verklig ambition till andligt växande. Men det liberala medvetandet har en för det själv ett ogenomlyst, dogmatiskt förhållande till sina diskurser. Exempelvis förhåller det sig till de mänskliga rättigheterna som om de kom ner från Sinaiberget.
*Denna punkt hänger ihop med den förra: Det liberala medvetandet kan aldrig ha fel. Det följer av att man oproblematiskt vet att man företräder godheten, utan att någonsin ha ägnat en tanke åt vad som gör något ont eller gott. Det händer inte att en liberal politiker ber om ursäkt för fadäser hon har begått, oavsett om hon har liv och onödigt lidande på sitt samvete. Hon reflekterar inte ens över det. Däremot kan hon be om ursäkt om hon har brutit mot den moralisk-religiösa ortodoxin, i synnerhet i dess senaste version, och till följd av det exempelvis ”kränkt” någon.
*Uppbundet med en moralism som är antitetisk till förståelse och kunskap. Man behöver inte försöka förstå något, man har ju rätt trossystem, rätt åsikter.
*Paradoxalt i det att det är djupt religiöst i moraliskt hänseende, men profant och materiellt i sin världsåskådning. Utgår, implicit, från den naturvetenskapliga världsbilden (Copernicus, Newton, Darwin3).
3: Fast med Darwin uppstår ett problem: den starkes överlevnad går motsäger dess egalitära världsbild, att alla är ”lika”.
*Saknar alltid historisk förståelse och historisk förankring. Oförstående för att hennes medvetande är historiskt-kulturellt determinerat. Utgår istället från friflytande moraliska principer. Detta syns tydligt i den så kallade analytiska (angloorienterade) filosofin, som kan sägas vara liberalismens filosofiska rot. Detta tankesätt framkommer exempelvis i ett liberalt magnum opus som John Rawls A theory of Justice.
*Ointresserat av den faktiska världen vi lever i. Bara intresserat av vad det anser att världen borde vara. Central insikt för att förstå liberala rättvisebegrepp.
*Utveckling av förra punkten: Är ovän med och därför i konflikt med den faktiska, konkreta världen och bekämpar den genom att abstrahera den och sedan kalla denna totala abstraktion för ”rättvisa”. Man vill abstrahera bort allt det som förankrar en existentiellt och konkret i världen, vilket man skulle behöva ta ansvar för om man erkände det. Men som ett barn som vägrar att växa upp så väljer man istället att skapa och ständigt expandera ett falskt medvetande, ett medvetande i vilket man inte har någon historia, inte tillhör någon civilisation eller folk, inte har ett kön osv. Som liberal måste man alltid leva i fundamental konflikt med livet. Man erkänner vad som är reellt och verkligt just igenom att i sina moraliska diskurser vända sig mot något konkret, det man inte vill erkänna (lögnen pekar på sanningen). De liberala moraliska diskurserna är inte ihopsatta av godtyckliga principer, de är vända mot livets faktiska förutsättningar. Detta falska medvetande är nu helt vedertaget i dagens liberala Väst, något i stort sett varje politiker med reellt inflytande bekänner sig till (en absolut majoritet av Västvärldens politiker är alltså naiva idealister). När Väst krigar i världen krigar det inte för vad som är naturligt, nämligen det egna livet, utan för dessa korrupta ideal.
*Alltid fundamentalt oförstående till basal psykologi. Detta är en viktig punkt som finns med sedan liberalismens födelse, med dess uttalade syn på medvetandet som ett oskrivet blad när vi föds in i världen (Locke). (”Vänstern” har alltid haft och har fortfarande en idé om att forma människor efter deras ideal, och på så sätt ”rädda världen” genom att påföra den sina idéer om vad som är gott och rättvist.) Den abstrakta, nollställda, värld-lösa (Heidegger4) människa som liberalen alltid utgår ifrån existerar helt enkelt inte. Men det handlar också om oförståelse på en mycket mer grundläggande nivå, för den vardagliga mänskliga kommunikationen i allmänhet, dess osynliga aspekter och de signaler vi sänder hela tiden som gör att en situation fungerar, blir innehållsrik eller fattig, och vad detta är baserat på. Hela det liberal-kapitalistiska samhället (och ovanpå det det skapade så kallade ”mångkulturella” samhället) är baserat på den fattigaste tänkbara förståelsen av mänsklig kommunikation och den mänskliga anden (potentialen), och detta är förstås intimt uppbundet världen som kommersiell produkt.
4: Alltså en människa som inte tillhör ett kulturhistoriskt sammanhang.
*Uppfattar en värld av ting (till skillnad från mening eller kultur). Därifrån är steget naturligt till en syn på världen som en marknadsplats och stater som ekonomier och inget mer. Allt kommer att handla om kommersialism och kapitalism; världen blir produkter, varor. Det inkluderar människor. Det liberala språkbruket om allas lika värde och människovärde döljer den människofientliga nihilism som det egentligen är frågan om. (Det är avslöjande att ”vänstern” till slut tydligt underordnade sig och allierade sig med kapitalismen.)
*Tänker och drömmer aldrig storslaget. Oförmöget till visioner. Kan inte föreställa sig något större politiskt mål än att ”skapa jobb” och att påföra sin ”rättvisa”. Steget därifrån till självhat är inte stort. Den liberala Västvärlden av idag är en uppvisning i självhat av världshistoria mått. (Det är bara att titta på hur historieskrivningen ser ut idag. Den är aldrig affirmerande av det egna, och alltid självkritisk.6)
6: När detta skrivs låg exempelvis Magnus Västerbros Tyrannens tid: Om Sverige under Karl XII på topplistan på Adlibris, en bok som vi kan anta inte beskriver Karl XII på ett helt fördelaktigt sätt. Se denna intervju med författaren, i vilken han ondgör sig i att Sverige ”rätt nyligen” [i historien] ”straffade oliktänkande”, uppenbarligen helt blind för vad som sker i Västvärlden idag. https://www.selmastories.se/artikel/tyrannens-tid-magnus-vasterbro/
*En punkt som delvis hänger ihop med den förra samt att det är ahistoriskt till sin natur: Kan inte greppa och formulera sitt samhälle och sin civilisation på ett sätt som knyter samman generationer och gör människor stolta över vad som åstadkommits och skapats hittills och visar vägen till framtiden med inspirerande visioner. Detta är det naturliga, sunda och nödvändiga, men liberalen skulle aldrig ens tänka tanken. Det liberala medvetandet lever i ett evigt nu, och därför blir ”Västerlandet” som liberalen har att erbjuda inget annat än ett McDonalds i ett evigt nu.
*Har aldrig skådat Sverige, Europa eller Västerlandet.
*Är ett upprotat medvetande, som fladdrar runt i vinden. Upprotat medvetande → upprotad civilisation.
Vad det liberala medvetandet med precision är ointresserat av är sanning, livet, existensen och dess verkliga villkor. Västvärlden har institutionaliserat ett sekt-medvetande, och de galenskaper som vi nu har vant oss om att höra om dagligen är ett naturligt resultat av denna sektmentalitet i ett senfasligt uttryck. Det är svårt att se det för vad det är när det är överallt, när det genomsyrar i stort sett all media och alla politiska partier. Om alla är sjuka är det svårt att se sjukdomen. Den liberala ”logiken” dragen till sin spets är Västvärldens fall.
I anslutning till detta, så vill jag kort reflektera över att ett sådant medvetande måste ha ett negativt förhållande till konst, då det är ett ‘inlåst’ medvetande vars krympande rum motsvarar den politiska korrekthet som har tilltagit under 2000-talet. Politisk korrekt konst kan vara konst endast till etiketten, till det egna hävdandet att så är fallet. Vad kan vara tråkigare än politisk korrekt konst som bara är ett klumpigt sätt att dölja ideologiska ändamål? ”Liberal konst” uttrycker bara en stelnad och döende livsform. Om man ser till trender i filmbranschen, så kan man se hur de senliberala religionerna dödar det konstnärliga. Star Wars är ett exempel, med den äldsta trilogin från 70- och 80-talet som häftiga, nyskapande visionära filmer, via den något sämre men ändå helt okej trilogin som kom vid millennieskiftet, till den senaste (del 7-9), som är genomsyrad av tydliga ideologiska senliberala ”trender” som dödar andan i Star Wars, dess geist. Men detta har nu blivit det nya normala. På motsvarande sätt kan man se hur det som slår det Västerländska kollektiva medvetandet som intressant och väcker diskussion och entusiasm är kritiskt mot Västerlandets nuvarande tillstånd, som till exempel Todd Philips Joker. Vad som är levande och dött säger något om vår historiska situation.
När detta skrivs så kommer rapporterna om att USA lämnar Afghanistan, och att Talibanerna nu verkar stå som segrare efter en 20 år lång militär intervention av världens överlägset mest resursstarka supermakt. Detta är relevant för det jag har skrivit här, så jag vill säga något kort om det. Utan att älta legitimiteten i de initiala anledningarna till varför USA gick in i Irak och Afghanistan i början på 2000-talet så har det på senare tid mer haft narrativet att anledningarna var att införa Västs ‘liberala paket’; demokrati, mänskliga rättigheter och alla dess följdreligioner. Den objektivt goda ordningen ska installeras ovanifrån i en kulturell kontext man helt saknar förståelse för, med våld. Återigen exemplifieras att det liberala medvetandet är en ren förstörelsekraft, här hemma som i omvärlden. Att det är möjligt att förlora ett krig med den mest totala asymmetri i resurser man kan föreställa sig måste rimligen mana till reflektion bland alla som fortfarande är kapabla. Slutsatsen måste vara att något var sjukt med operationen, i vad man ville åstadkomma (om man nu ens var klar över vad det var). Detta kan ses i det att under de ca 20 år som USA har varit i Afghanistan så har de liberala religionerna ”evolverat”, och den nuvarande administrationen under Joe Biden är inte på samma ideologiska ruta som USA var när kriget inleddes. Krigsveteraner står inte speciellt högt i kurs idag. Många av dem är såklart patrioter, sådana som röstar på Donald Trump – administrationens fiende nummer ett. Många av dem är vita män. Man verkar således inte speciellt sugna på att ta hem dem. Entusiasmen är såklart större för att frakta afghaner till USA. I USA, liksom Sverige och flertal andra länder i Väst, håller den liberala rötan nu tydligt på att lösa upp stater i grunden. Man kan inte kalla en entitet för en stat som är så korrupt att den inte prioriterar sina egna medborgare när människor ska fraktas bort från krigszonen. En sådan ”stat” är det såklart inte värt att spilla sitt blod för och således är en sådan stat i förlängningen oförmögen att kriga och försvara sig (och därmed upplöser den sig själv). Se följande klipp på Tucker Carlson:
Relaterat
Heidegger’s “Being and Time” with Jason Reza Jorjani
Ett mycket sevärt klipp i vilket vem jag uppfattar som vår tids mest intressanta tänkare, Jason Reza Jorjani, intervjuas om Martin Heidegger och hans kändaste verk Being and Time. Det är relevant för denna text eftersom att Heidegger exemplifierar vad en radikal motsats till ett liberalt medvetande är. Jorjani förklarar tankegångarna i Being and Time och är själv en tänkare i samma bana som Heidegger. Här berörs hur vår existens är historicistisk och hur det kopplar till att vara en autentisk människa, att följa sitt samvete.
