Extra nyhetskommentarer december 2023

Här kommer en extra omgång kommentarer då det var ytterligare några nyheter denna månad som jag känner att jag vill säga något om.

Nyhet 1: S rycktes med i massinvandringen, enligt Andersson: ”Samhällsklimatet var ju så”.1 SwebbTV.

Vad Magdalena Andersson säger här, att man bedrev massinvandring, eller i alla fall inte protesterade mot den, på grund av att ”samhällsklimatet var så”, trots att man egentligen säger sig vara för en stram invandring, säger något om våra politiker som är högst värt försöka förstå. Att det är just Andersson som säger detta spelar mindre roll, det skulle kunna ha varit nästan vem som helst av dem, och min poäng här handlar inte om invandringsfrågan, den står bara som ett exempel. (När det gäller just denna fråga så fanns det som alla minns de som protesterade när det på riktigt var kostsamt att göra det, och det ska man inte ta ifrån dem.) Jag ämnar alltså här generalisera frågan till att stå för något politiskt överhuvudtaget, att stå för idéer och principer, vilket en politisk ledare måste göra. Och vi ser då, som i detta fall, att de inte klarar att göra det – de ger efter för hur vindarna blåser. De flesta människor gör det, men det duger inte i politiken. En politisk ledare måste kunna stå över det, vilket är en fundamental anledning till att den personen är lämplig till att leda andra. Och att gå in i politiken är att via sin gärning göra anspråk på att vara duglig att leda andra.

Vad jag vill komma åt här är en viktigt pusselbit i analysen av våra politiker som kategori, som människotyp. Att kunna eller inte kunna ställa sig över ”samhällsklimatet”, tidsandan, sin zeitgeist, är ett centralt kriterium för att vara politiskt kvalificerad eller inte. De som inte är kapabla att göra det kan man direkt sortera bort som olämpliga. Vad de säger sig stå för är inte värt något, när vindarna blåser åt ett annat håll så kommer de ändra sig. Vi minns alla den förra försvarsministern Peter Hultqvist som strax före Sveriges NATO-ansökan bedyrade att ”det blir inget NATO”. Han är substanslös, vilket aldrig är charmigt men om man är det så bör man åtminstone hålla sig borta från politiken. Det är de som vågar stå för det obekväma och som säger det som måste sägas hur impopulärt det än är som man kan lita på. Det är de som har karaktär, som har substans, vars ord betyder något. Att nu komma och säga att vi har haft för stor invandring, som socialdemokraterna och moderaterna gör, och att detta har lett till de samhällsproblem vi nu ser, är patetiskt. Detta är de två maktbärande partierna som bär ansvaret för den politik Sverige för och har fört under mycket lång tid. Ovanpå det kommer det faktum att de inte har lagt om någon politik i praktiken, utan bara i orden – det ska låta som om invandringspolitiken nu är annorlunda, som om ett ”paradigmskifte” har skett, trots att massinvandringen fortsätter i astronomiska siffror sett till Sveriges befolkningsmängd (och i absolut mening). Det är svårt att finna ord för denna ynkedom, att man dessutom lastar på en lögn ovanpå oförmågan. Ulf Kristersson hade efter sin retoriska omsvängning till och med fräckheten att säga att ”han såg det komma”.2

Det är lätt att bli långrandig här, detta är kopplat till flera andra saker vad gäller politik och karaktär, men i kontexten av en nyhetskommentar ska jag inte skena iväg. Men det som har sagts här är menat att illustrera att politik kräver andlig mognad som inget annat område. Idag har vi ett system som gör att vi får personer i den andra änden av skalan som politiska företrädare, personer som inte har lagt en minut av sina liv på att fundera igenom de mest grundläggande saker när det kommer till politik. Av denna anledning blir det därför vilseledande att göra distinktioner mellan olika partier, för detta ger skenet av att partierna skulle stå för olika idéer, att det skulle finnas en politisk flora. Kanske kan det ibland se ut så på pappret, men det är inte värt något med personer som låter sig styras av en till stor del kontrollerad zeitgeist och av media. Det är inte självständiga, autonoma individer. Ännu mindre har de funderat över några ”idéer”.

1: https://nyheter.swebbtv.se/s-rycktes-med-i-massinvandringen-enligt-andersson-samhallsklimatet-var-ju-sa/

2: Se Reflektioner över partiledardebatten 13 september. Del 2/2: Övriga observationer samt kommentar till Kristerssons tal till nationen
https://level.minervasuggla.se/reflektioner-over-partiledardebatten-13-september-del-2-2-ovriga-observationer-samt-kommentar-till-kristerssons-tal-till-nationen/


Nyhet 2: Trump förbjuds från att ställa upp i valet.3 Frihetsnytt.

Sönderpolitiseringen av USA fortsätter. Både denna nyhet och denna kommentar kan ses som en fortsättning av det jag skrev om Donald Trump och USAs status som demokratisk rättsordning i april i år.4 USA har redan politiserats bortom att kunna hålla ihop som stat (federation). Det är i sådana här händelser man ser hur överlägset filosofen Carl Schmitts politiska tänkande är, och hur tillämpbart det är för att förstå vad som händer i USA och vad som händer också i Europa, även om saker ser ut på ett något annorlunda sätt här. Polemiken kommer först i Schmitts politiska tänkande; ingrupp och utgrupp, vän och fiende. Politisering i Schmitts mening innebär att graden av polemik och fiendeskap mellan grupper stegras. Att så kan ske är oundvikligt, det tillhör det politiska som begrepp. Det är vad som oundvikligen sker om en politisk grupp gör för stort avkall på sin homogenitet, vilket kan betyda flera olika saker. Men en och samma stat kan inte inrymma flera politiska grupper, och framförallt inte sådana som har en för stark polemik emellan sig. En fungerande rättsordning bygger på att det är en någorlunda homogen grupps rättsordning. Om flera oförenliga grupper lever inom samma geografiska område, samma statsbildning, så kommer istället rättssystem, myndigheter med mera att gradvis bli mer politiska i Schmitts mening, och det är just vad som nu sker i USA. Grundreceptet för en genompolemiskt absolut politiserad stat är naturligtvis en ”mångkultur”. Om varje stat på jorden skulle vara en mångkultur, innehålla hela mänsklighetens politiska pluriversum, så skulle det inte finnas någon mening med att olika stater existerade från början. Varje stat måste vara ett universum, en värld, för att vara en meningsfull och i längden fungerande politisk entitet. En av Schmitts grundinsikter är att liberalismen felaktigt tror att en stat kan vara avpolitiserad, neutral (och därför kunna inrymma ”allt”).

I USA ser vi nu ett politiserat rättsväsende. Politiserade domstolar försöker hindra den andre politiska gruppens kandidat. De olika kandidaternas rättsliga möjligheter tillskrivs helt öppet huruvida demokrater eller republikaner har tillsatt domstolarna. Domstolarna används flagrant som politiska vapen, och en figur som George Soros utnyttjar detta helt systematiskt. En stat som har hamnat i ett sådant tillstånd har redan fallit isär på sitt mest fundamentala plan. Innebörden är att oförenliga grupper lever inom samma politiska territorium. Politik är i stora delar en benhård, näst intill matematisk logik som går att förstå eller inte förstå, bortom åsikter.

3: https://frihetsnytt.se/just-nu-trump-forbjuds-fran-att-stalla-upp-i-valet/

4: Nyhetskommentarer april 2023.
https://level.minervasuggla.se/nyhetskommentarer-april-2023/

Prenumerera på Minervas Uggla


Relaterat

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *