Denna månad blir det inga nyhetskommentarer, till del på grund av att jag inte har stött på så många nyheter under månaden som har passerat som jag har känt någon större lust att kommentera, och jag vill inte tvinga fram kommentarer. Då jag själv också hellre läser bra djuplodande artiklar än nyhetsartiklar så fick jag idén att istället tipsa om några artiklar som jag själv har läst under den senaste tiden som jag tycker är läsvärda. Idag finns det ju ganska gott om kvalitetsmaterial som ligger fritt tillgängligt, även om de flesta sidor som tillgängliggör dem såklart brukar uppskatta ett bidrag. En annan poäng med att tipsa om sådant som andra har skrivit är också att dessa artiklar inte handlar om vad som helst som är ”intressant”, utan om ämnen som ligger inom den sfär jag själv verkar i, och som således länkar in Minervas Uggla i en diskurs som skapas och utvecklas av flera skribenter. Jag är därför inne på att detta ska vara ett återkommande, sporadiskt inslag på MU.
1) Carl Schmitt on Kojève: excerpts from the ‘Glossarium’. Kirill Kaminets. The Noetic Pirate.
Denna essä innehåller högintressant material; utdrag ur Carl Schmitts anteckningsbok ‘Glossarium’, och de sätts i en kontext genom en introduktion. Den förutsätter dock framförallt att man har ett intresse för och är något insatt i Carl Schmitts filosofi, i synnerhet hans koncept av ‘politisk teologi’. Det är tydligt att Schmitt, liksom så många andra, var påverkad av Hegels filosofi, och Alexandre Kojève var som bekant känd uttolkare av denne, och var till skillnad från Hegel samtida med Schmitt, och de förde en brevkonversation, som står i centrum för denna artikel. Hegel redogör i sin filosofi för andliga processer som processer att beskåda ”världsligen”, vilket dock förutsätter förnuftets tränade öga. ”Det andliga” är alltså inte något som sker i en värld som är annan än och separerad från vår, som på motsvarande sätt skulle vara rent materiell och statisk. På ett analogt sätt kan Schmitts ‘politiska teologi’ sägas utgå från antagandet att religiösa doktriner essentiellt har med vår värld att göra, och inte minst att de är inneboende politiska. Att detta inte går att komma ifrån kan sägas vara den huvudsakliga poängen med hans bok Political theology II som jag uppfattar det. I ljuset av detta blir teologiska tankar från hans anteckningsbok naturligtvis högintressanta, och bland dessa står här Hegels filosofi i centrum, liksom jag misstänker att den har en viktig roll i hans politiska filosofi överhuvud. Här är en bit av en fotnot i Schmitts PTII:
”[…] Günther Rohrmoser reminds us of this sentence in Hegel [it is the stupidity of the younger generation’ to make a revolution without reformation and to assume that it is possible to make an alternative constitution for a state, based on quietness and harmony with the old religion and its sacred values […]] and adds: ‘Hegel has understood Christendom, that is, the God’s appearance in history and the Reformation, [seen] as the appropriation of this event through the believing subjectivity, as two revolutionary events fundamental for the world history of freedom.’ In this context also belongs Hegel’s statement: ‘One can say that nothing more revolutionary than in the gospel has ever been spoken.”
Schmitt kallar Hegels Phenomenology of the Spirit för ”an inspired book of the German faith.” och diskuterar i Glossarium den politiska betydelsen av återuppståndelsen. Det är oerhört spännande läsning.
2) Embracing the Übermensch: Nietzsche’s Vision of Radical Aristocratism. Chad Crowly. Arktos.
https://arktos.com/2023/06/16/embracing-the-ubermensch-nietzsches-vision-of-radical-aristocratism/
Jag ser två stora förtjänster med denna essä. Den ena är att den sammanfattar och filtrerar ut viktiga poänger i Nietzsches filosofi och gör dem överskådliga.1 Det andra är att jag tror att vad som tas upp här är av stor vikt för vårt historiska moment. Det är den elit som det här talas om som behöver komma till stånd och utmana den falska elit som idag har Väst i sina klor. Vi behöver en sann elit i Väst, en elit som är Västerlandets egna väktare, som slår vakt om Västerlandet som civilisation, dess kulturer och folk och helt osjälviskt tjänar dessa. Denna är vad vi väntar på. Politisk opposition är situationell. Den politiska kraft som dominerar Väst idag har, som alltid är fallet, en potentiell motkraft. Ju mer den når teoretisk klarhet och självmedvetande, ju närmre kommer vi dess fysiska utblomning.
1: Det ska sägas att detta är något jag antar att han lyckas bra med, då jag själv inte är väl bevandrad i Nietzsches filosofi.
3) Russian Women. Richard Wilson. Arktos.
https://arktos.com/2023/05/17/russian-women/
Detta är en speciell artikel, som står i kontrast till den typ av artiklar man vanligtvis finner på en sida som Arktos, som i grunden har fokus på ideologiskt-teoretiska artiklar. Den står ut som något av en frisk fläkt i ett sådant sammanhang, inte minst eftersom den är så personlig. Den är en fin hyllning till den ryska kvinnan, från alla livets stadier, men bortom det, som jag uppfattar den, också en hyllning till kvinnan som sådan och essentiell femininitet. Den ryska kvinnan står i detta avseende som ett föredöme, enligt skribenten. På motsvarande sätt tar den upp vad som är osunt i Väst, inte minst vår dating-kultur, i vilket jag instämmer helhjärtat. Det är egentligen märkligt att man inte ser mer av denna typ av artiklar på ‘dissident-sidor’, då den tar upp ämnen som egentligen är väldigt essentiella, även politiskt. Artikeln belyser också på ett fint sätt kvinnans kulturella betydelse, hennes roll som normbärare och normreproducent.
