Denna text finns endast tillgänglig på Minervas Ugglas substack:
https://minervasuggla.substack.com/p/liberalen-konfronteras-med-kriget
Minervas uggla börjar sin flykt först i den inbrytande skymningen. – GWF Hegel
Mycket tänkvärt att reflektera över. Jag skulle vilja göra en parallell till hur man utrotade den inhemska befolkningens nationer eller stammar i Nordamerika under koloniseringen eller rättare sagt deras sätt att leva. Dvs man tog bort möjligheten till att leva med och av buffeln genom att utrota den och därigenom också det som var grundpelaren i deras liv som grupp.
Även om ett folk inte har ett specifikt land med gränser så finns det något som binder samman olika folkgrupper.
Kommer ett folk som vägrat försvara sig alltid att hamna under något annat folk vars ledare vill expandera och äga mer resurser? Är det oundvikligt?
Är begreppet fred egentligen ett “kalt krig”
även inom en “demokratisk” nation?
Dvs vi lever i en sorts balans där lagar är skapade och efterlevs för att kriget inte ska bryta ut. Men vi känner det som “fred” så länge det procentuellt är få som INTE lyder gruppens lagar. Men de individer som inte godtar lagar är då i någon mening i “krig”. Men i stor skala är det procentuellt fler som inte godtar lagar och vi känner det som Krig i egentlig mening. Så om ett folk begär att ett annat folk ska ändra sig utifrån de regler och lagar man grundar sina levnadsvillkor på så blir det en större konflik.
Vad får ett folk att hålla samman?
Och vad får en individ att aktivt göra motstånd kontra acceptans för ett lands lag?
Mycket tänkvärt att fundera över.
Jag skulle aldrig gå ut i krig för något jag inte tror på.
Men är det så för varje folk att det måste finnas något att försvara eller en ide’ man tror på för att ens vara en nation eller ett folk?
Ja jag har mest slängt in massa funderingar här men tycker det är intressant att försöka förstå krigets mekanismer och den här texten fick mig att tänka till och ställa frågor som inte är så enkla att besvara.