Också liberalen kan vara tyrann. Detta är en självklarhet, men i Västerlandet är vi psykologiskt blockerade från att se detta och annat som utspelar sig framför ögonen för oss. En stor del av förklaringsvärdet ligger i att Västerlandets politiska diskurs är uppbunden i dikotomin ont och gott, vilken skickligt underhålls av media och kulturindustri. Politiska positioner är godkända eller underkända enligt denna dikotomi, dvs vissa ideologiska hemvister är okej, andra inte, och detta kollektiva psykologiska universum som föregår allt politiskt innehåll och kontrollen över det är vad som determinerar möjligheten till politisk framgång, inte det politiska innehållet. Man är på rätt sida linjen eller inte, och den verkliga politiska makten ligger hos de som har kontroll på vad som befinner sig på rätt sida linjen, vad som är tillåtet. Politiken i Västerlandet är totalt upplåst i en förutsägbar ad hominem-mekanism som fungerar helt utmärkt, en vem-hierarki. Denna har till stor del sin utgångspunkt i 1945, vi lever i ett evigt post-1945, det har blivit som en mytologi som determinerar Västerlandets, i synnerhet Europas, vara. Detta kommer aldrig gå över av sig själv, snarare verkar det gå åt andra hållet. Ny, frisk tid inträder inte. En följd av denna ”logik” är att liksom de onda knappast har någon möjlighet att få igenom någon politik, oavsett om det vore till uppenbart stort gagn för väldigt många, så kan goda på motsvarande sätt driva igenom och komma undan med vilket vansinne som helst, vilket mer eller mindre varit den verkliga politiska situationen i Västerlandet i flera decennier. Vi har en politisk position som legitimerar vad helst politiker gör; vad de gör är per definition rätt och de kan likaledes per definition inte begå förbrytelser mot den egna befolkningen, det är hur de som tillhör denna position betraktar saken, men det är också utbrett i det allmänna medvetandet. Denna politiska position är den liberala. Den står i opposition till den nationella. Vidare distinktioner är, åtminstone i vår historiska situation, överflödiga.1 Den liberala positionen spelar underförstått (och uttryckligen) rollen som ”friheten” i Västerlandet, som motkraft till andra ideologier som ska förstås som auktoritära och militanta, ofria. Liberalismens form i post-45 paradigmet har också konkretiserats i hög grad av att göra ”tvärtom” vad nationalismens doktriner stipulerar, troligen delvis på grund av att den har lite för sig själv medvetet innehåll utöver sitt fokus på ekonomi. Men på medvetna och omedvetna grunder har ett konkret innehåll och en mer konkret världsbild kristalliserats, och denna har nu ett totalitärt grepp om Västerlandet.
1: Åtminstone bland det som på ett reellt sätt finns idag. Liberalismen är nära besläktad med allt som kan sägas ligga till vänster om den, som socialism och kommunism, fast den är inte lika explicit i sin logik som dessa är. Den innehåller också konservatismen. Dessa positioner kan liknas vid olika växlar i en växellåda, i vilken kanske man kan säga att back-växeln ingår.
Tyrannen är, som vi vet om vi tänker efter, apolitisk, dvs tyrannen hör inte automatiskt hemma i en viss politisk ideologi, utan är tyrann på grund av sina karaktärsegenskaper. Tyrannen är en person som är olämplig för politisk makt och är en plåga för de han styr över. Han är, som Joseph Campbell beskriver i Hjälten med tusen ansikten en välkänd gestalt i världens myter, som i värsta fall ödelägger hela sin civilisation, må vara trots goda avsikter, och på grund av sitt plågade psyke, som också gör att han hela tiden är beredd på att bli angripen av olika inbillade hot, vilket påminner om hur styrande liberaler ständigt ser ”hotet från högerextremismen” i allt som inte står på exakt samma ställe som de själva, i den grad nu detta är något ärligt menat. Tyrannen är evig, varför hjältemyten är evig.
Vad är det som säger att liberalen skulle vara en garant för, eller ens stå för, ”frihet”, om man betraktar saken rent teoretiskt? Liberalen är djupt upplåst i en tolkning av världen (må den vara nihilistisk, torftig och ogenomtänkt), en världsbild med sina horisonter, ur vilken en politisk logik följer, och är precis som andra politiska makthavare som är låsta till andra världsbilder inte alls beredd att överlåta makten till någon som står för en annan världsbild. Liberalen förstår oproblematiskt sin sekulära världsbild som den universellt giltiga, sina värderingar som de objektivt rätta, och sin politiska position som den ‘neutrala’. Detta gör honom, i sin föreställningsvärld, till ”demokrat”. På denna grund har liberalen rätten att driva den moraliska progressionen, att fostra sina medmänniskor. Liberalen står med andra ord inte i någon position skänka någon frihet till någon som inte tänker som han själv, inte heller står han för ”tolerans” i någon annan mening än tolerans mot liktänkande.
En liberal är inte mer demokrat än vad han kan föreställa sig och se som rätt inom sin världsbilds horisonter, och på motsvarande sätt har begreppet ‘liberal’ absolut prioritet av de två begrepp som bildar ‘liberal demokrati’. Liberalismen är en levande form med uttalade och outtalade delar, medvetet och omedvetet innehåll, tillräckligt konkret för att binda samman en politisk gruppering med en politisk vilja och riktning. Den vet vem som står innanför och utanför gruppen och är estetiskt känslig. Den har en ständigt växande etiskt doktrin, vilket i sig negerar ett tomt demokratiskt bord. Liberalismen är inte, vilket den har med sig från sin födelse, intresserad av någon allmän ”folkvilja”. Den måste förstås utifrån historiska omständigheter, både vid sin födelse och idag; dess värden är formulerade med en blick riktad mot något specifikt. Vad som är rätt och fel, gott och ont, är således redan avgjort, och den som inte håller med är i liberalens föreställningsvärld inte demokrat.2 Det är bara att lyssna på den öppna politiska diskursen, vi minns exempelvis hur Stefan Löfven varnade för att demokratin kan vara förlorad om ”högern” vinner valet.
2: Se gärna Einar Askestads krönika När makten slutar att vara legitim på SwebbTV för ytterligare belysning om det som diskuteras här. https://swebbtv.se/w/pNNzgvmZzsZETEUDD36zff
En magisk illusion vilar över Västerlandet, som förhindrar oss att se saker för vad de är. Vi har en totalitär ideologisk ordning på plats, men den gömmer sig skickligt bakom ord som människor uppfattar som positiva, som ‘demokrati’, ‘humanitet’, ‘rättigheter’ etc. Den styrande är liberalen, en och samma människa med oändligt många ansikten, vars agenda och riktning oavsett ansikte är densamma. Bakom illusionens slöja är denna liberal naturligtvis en vanlig människa, varken ”god” eller ”upplyst”, utan fullt kapabel att begå illgärningar, liksom vi andra. Dock har de flesta vanliga människor vett nog att inte smickra sig själva med sådana föreställningar, vilket kanske ser till att man håller fötterna på marken. En politisk ordning som förstår sig själv som den a priori ”goda”, genuint övertygad, sätter förstås upp scenen för en världshistorisk ironi. Det krävs ett rejält mått av dumhet för att på riktigt tro att något sådant skulle finnas. Men ständigt sätter sig Västerlandets liberala politiker till doms över regimer i andra länder och alla överhuvud som inte betraktar saker som de själva, underförstått från en sådan position. En sådan position skulle befria den styrande både från att behöva tänka och analysera saker på riktigt och från att ha ett samvete, och detta är vad som väldigt väl karaktäriserar liberalen. Västerlandet har öppnat upp en fristad för den minst lämpade profilen att utöva makt – den som saknar tvivel – och denne behöver inte ta konsekvenserna av sina beslut. På så sätt ges liberalen möjligheten att leva i en bubbla, han är i någon mening också ett offer för illusionen. I Sverige har vi tydligt haft en utveckling av att styrande har fjärmat sig från svenska folket och vänt sig mot det, vilket har hänt under en moralisk-begreppslig diskurs. Idag är det i stort sett uteslutet att våra politiker skulle göra något som vore till gagn för svenskarna, inget pekar på något annat än att de kommer fortsätta att trasa sönder samhället ner till sista atom, en utveckling som hela tiden når nya höjder i hela Västvärlden. Det är svårt att verkligen ta in detta, men det är här vi är.
Programmeringen att den liberala ordningen är den goda och står i motsats till onda ideologier sitter djupt, även hos de som tillhör de mer talföra kritiker av den sjuka utvecklingen i Väst, som exempelvis Tucker Carlson. De tenderar ofta att slänga ur sig ordet ‘fascist’ när liberalen visar sitt intoleranta rätta jag.3 Även ‘kommunist’ kan höras från konservativa håll. Hur länge till ska vi betrakta den ‘liberala’ som en fristad från att vara förmögen att begå illgärningar? Vilken annan politisk position än den som i praktiken har haft politiskt monopol i Västvärlden sedan andra världskriget kan vi tillskriva politiskt motiverade och drivna illgärningar som har begåtts sedan dess och begås idag?
3: Exemplifierat i följande klipp. ”Scratch a liberal and you’ll find a fascist”. https://www.youtube.com/watch?v=ou5A8Glngr8
Relaterat:
