Då nu Minervas Uggla har funnits i ett år så kan det vara passande att säga något om varför MU kom till, om det som har publicerats hittills och vart MU är på väg. MU är i grunden min plattform för att fånga vår historiska situation i relevanta analyser, men också för att titta på sådant som kan vara intressant och viktigt ur andra perspektiv, samt att uppmärksamma och analysera sådant av värde som tänks och sägs som hamnar på min radar. Ramen är ganska bred med andra ord, men är ändå centrerad runt ett grundläggande projekt, som går ut på att bidra till att skapa en bred och djup bild av situationen. Som jag skriver i beskrivningen i avsnittet Om Minervas Uggla så betraktar jag övergripande tiden vi lever i som en skymningstid och det som tänks och skrivs här görs ytterst med förhoppningen att bidra till att finna vägar till en morgondag.
Minervas Uggla syftar inte till att sätta ett antal färdiga teser på pränt i ett antal bloggessäer, utan är en pågående reflektion utifrån ett antal grundidéer som jag har fastnat för angående sakernas tillstånd och dess orsaker som jag vill bidra med att tänka vidare kring, då de verkar fruktbara. Som läsaren kan se så finns det ett antal tankelinjer som går över flera av texterna, och dessa tankespår avser jag fortsätta följa i kommande texter. Ett viktigt sådant är att försöka förstå liberalismen, dess väsen och logik, det konkreta uttrycket för dess realisation. Att den hela tiden omger sig med floskler och abstrakta utsagor som egentligen inte säger någonting i sig själva gör det till ett fruktbart projekt att stava ut dess faktiska konkretion, vilken jag tror att liberalen själv ofta inte är medveten om. Vidare ser jag det som fruktbart att försöka fånga vår tids epok med breda penslar, ett fåtal stora begrepp som allt som oftast är användbara, tillämpbara på de flesta situationer, så att det i den breda diskursen finns en enkel begreppsapparat med kärnfulla begrepp som är så tillgängliga som möjligt. Som kan ses i mina texter som är publicerade hittills så använder jag ‘liberal’ och ‘liberalism’ på detta breda sätt. I detta fallet är det dock främst motiverat utifrån utstavandet av den världsbild som liberalismen vilar på – då man gör det så ser man att distinktioner mellan olika ideologier tenderar att bli alltmer skenbara. Hårklyverier och onödiga distinktioner riskerar att skapa förvirring och göra mer skada än nytta, i synnerhet om detta inte svarar mot substans, och i synnerhet när historien rör på sig, vilket mycket tyder på att den nu gör. När det gäller det politiska, så ser jag det som att vad som behövs är att ett substantiellt något fångas och ställs mot något substantiellt annat på ett så klart sätt som möjligt.
Andra begrepp som jag har använt mycket är ‘Västerlandet’, ‘civilisation’, och ‘nihilism’. De första två tycks mig svara mot en allmän medvetandeförändring – även i media pratas det mer om ”Väst” nu än förr. Om vi går mot civilisatorisk medvetenhet så är det i grunden bra, men givetvis menar jag inte med ”Väst” samma sak som mainstreammedia menar med samma ord. Som ofta är fallet så kan det under samma ord dölja sig flera olika begrepp. Med ‘Väst’ menar jag den andliga entitet som utgör en livsvärld, en organisk kultur med vissa grundläggande ideal, som kommer till uttryck i vår konst och våra myter, medan mainstreammedia med ”Väst” menar det liberala projektet, en kulturlös konsumtionsvärld. Rätt förstått så är ‘Västerlandet’ ett mycket meningsfullt och grundläggande begrepp, det är denna entitet som förenar de folk som delar andlig bana och öde, och befinner sig i samma predikament. För liberalen har ‘civilisation’ egentligen ingen innebörd, då dennes absolut reduktionistiska syn på världen inte ger något utrymmer för skillnader. ‘Nihilism’, en genomsyrande tomhet och meningslöshet, som likväl kan ha former och konkreta uttryck, är också ett begrepp som jag ser som viktigt; egentligen inte främst som medel för att beskriva Västs tillstånd, utan för att jag ser en potential i det. Det hjälper oss att se vad som inte är realiserat, vad vi saknar, vad som är frånvarande. Det är högst naturligt att antitesen till liberalismen och antitesen till nihilismen sammanfaller, det som utarmar Väst andligt är politiskt medvetet liksom omedvetet, men både dessa sidor faller inom den liberala kraften. Motståndskraften måste således vara meningsskapande för att i verklig mening och långsiktigt vara en motståndskraft, och för att kunna bli så bred som möjligt, även om det kan dröja innan det kan bli en massrörelse, i den grad det nu kan bli det överhuvud. Den måste vara förbunden med visionen om återskapandet av en livsvärld och en kulturvärld. Men dessa tankar får vi återkomma till och se vad de innebär mer specifikt. Men som lätt inses av det här sagda så finns det mycket mer att säga om de huvudsakliga begrepp och teman som redan har lyfts, och genom att följa de tankelinjer som hade sin startpunkt redan i de första texterna. Därtill kommer ytterligare tankelinjer och teman naturligtvis att tillkomma.
