Denna månad blir det ett annorlunda upplägg på nyhetskommentarerna. Istället för att kommentera ett antal utvalda artiklar enskilt som jag gör vanligtvis, så kommer jag denna gång istället baka ihop ett antal närliggande artiklar och behandla dem i en text, vilket blir mer naturligt då de alla handlar om utvecklingen i NATO-frågan för Sveriges del, samt angränsande ämnen.
Om den senaste tidens utveckling i NATO-frågan
I samband med mötet i Vilnius den 11-12 juli 2023 så kom nyheten att Sverige nu skulle godkännas av Turkiet som medlem i NATO.1 Detta ska i praktiken betyda att medlemskapet är klart, då Ungern ska ha sagt att de godkänner Sverige om Turkiet gör det, och detta var ju de två länders godkännanden som återstod. Här måste man säga att Ungerns ståndpunkt för att godkänna Sverige är ytterst märklig, förutsatt att det inte är något mer angående detta som jag inte känner till. Att bara säga ”vi gör det om de gör det” är att deklarera att man egentligen inte har någon egen ståndpunkt i eller princip för frågan, men bara inte ensam vågar stå kvar i den negativa hållning gentemot Sverige vi alla vet att de egentligen har. I vilket fall så basunerades det i media ut att Sveriges medlemskap nu var klart och nöjda politiker poserade stolt inför pressen och spred det glada budet på Twitter. Vad vore svensk politik utan den obligatoriska bäddningen för en pinsam vändning? För några dagar senare kom nyheten att medlemskapet inte längre kändes lika klart.2 Det verkar oklart om Erdoğans besked var förankrat i det turkiska parlamentet, liksom om vad Sverige hade lovat i gengäld var förankrat hos samarbetspartiet SD. Dessutom verkar Turkiets signatur, även om den blir av, ligga några månader in i framtiden. Så i dagsläget måste man säga att Sveriges medlemskap fortfarande hänger i luften. En hel del föreslår sig att sägas om detta, inte minst smädelser, men det mest konstruktiva och sammanfattande tror jag är a) Sverige har konsekvent sen kriget i Ukraina började gjort alla fel man kan göra. Man tog från början de sämsta tänkbara besluten och har sedan dess endast lyckats med att förvärra saken för Sveriges del. Detta ska också ses mot bakgrund av att Sveriges försvarsförmåga har misskötts i decennier innan kriget utbröt, vilket aldrig får glömmas. Jag har skrivit mer ingående om detta tidigare och kommer inte här att upprepa mig. Jag noterar att sådant jag skrev för runt ett år sedan och längre tillbaka fortfarande står sig som kritik och obesvarade frågor.3 b) Att det pågår ett krig i vår närhet och nu har gjort så i över ett år utan att Sveriges politiker lyckas få ordning på den strategi de har valt, oavsett om den är bra eller dålig, har den ofrånkomliga betydelsen att Sverige saknar en politisk ledning i någon meningsfull bemärkelse. Vi är i händerna på klåpare.4 Dessutom ska NATO per definition inte kunna vara någon ”strategi” man ska kunna välja när väl kriget står för dörren och ännu mindre när det utbrutit, vilket jag också har skrivit om tidigare.5 Det borde vara tankeväckande för fler människor att denna självklarhet inte poängteras från NATOs eget håll. c) Det är uppenbart, också utifrån andra frågor som jag strax kommer in på, att Turkiet ogillar Sverige. Den refererade nyheten kan tolkas som en förhalning från Turkiets sida och ett medvetet sätt att hålla Sverige i ovisshet. Ändå verkar inte detta väcka frågan hos svenska politiker om detta då är en stat som är rimlig att ingå i en militärallians med. NATO-processen hanteras på ett artificiellt sätt där självklara frågor inte ställs, som till exempel vilken tillit som finns våra stater emellan. Hur ser vår gemensamma historia ut? Vad pekar alla organiska förutsättningar på? Är det helt enkelt naturligt att Sverige är i militär allians med Turkiet? Inga varningsklockor ringer utifrån det ironiska faktum att Sveriges försök att gå i allians med landet har lett till en sämre bilateral situation än vad som rådde innan. Låsningen vid att man ska gå med i NATO till varje pris leder till desperata åtgärder, vilka i sin tur innebär svaghetssignalerande.
1: Sverige blir medlem i NATO. Swebb-TV.
https://nyheter.swebbtv.se/sverige-blir-medlem-i-nato/
2: Sveriges NATO-medlemskap hänger fortsatt i luften. Swebb-TV.
https://nyheter.swebbtv.se/sveriges-nato-medlemskap-hanger-fortsatt-i-luften/
3: Se dessa bloggposter:
Några kommentarer med anledning av kriget i Ukraina
https://level.minervasuggla.se/nagra-kommentarer-med-anledning-av-kriget-i-ukraina/
Uppföljande kommentarer med anledning av kriget i Ukraina
https://level.minervasuggla.se/uppfoljande-kommentarer-med-anledning-av-kriget-i-ukraina/
Kommentarer med anledning av Sveriges (eventuella) anslutning till NATO
https://level.minervasuggla.se/kommentarer-med-anledning-av-sveriges-eventuella-anslutning-till-nato/
4: Till den domen ska också i detta sammanhang fogas det faktum att Sverige lämnade in sin ansökan till NATO utan förbehåll för kärnvapen, och ljög om det. Se länk:
https://alternativforsverige.se/pressmeddelande-natoansokan-har-lamnats-in-utan-forbehall-mot-karnvapen/
5: Se exempelvis Uppföljande kommentarer med anledning av kriget i Ukraina, länkad i not 3.
Oupplöslig med frågan om relationen till Turkiet är utvecklingen utifrån Rasmus Paludans koranbränningar. Vad de visar är att man inte kan komma ifrån att religion och politik hör intimt samman, vilket många inte lyckas inse eller vill låtsas om. I vissa religioner är det explicit att det är så, varav islam kanske är det tydligaste exemplet. Paludans (och ev andra som har tagit efter honom, jag har inte så bra koll) aktioner har nu lett till att ett antal muslimska stater på olika sätt har markerat mot Sverige, som till exempel genom att förbjuda import av svenska varor och genom att bryta diplomatiska förbindelser.6 Kraven har också kommit från muslimska länder att de som bränner koranen måste dömas till hårda straff, senast från Iran.7 Från Turkiet, som naturligtvis tillhör denna sfär av länder, den muslimska världen, kom kravet att Paludan skulle gripas och en arresteringsorder utfärdades av Ankaras chefsåklagare.8 Att bryta diplomatiska förbindelser och förbjuda import av varor är en sak, ett stat måste på olika sätt kunna få markera att en annan gör saker man ogillar, men att utfärda en arresteringsorder och kräva lagliga repressalier, till och med att människor utelämnas för händelser som har skett i Sverige, som i Irans fall, är att visa att man inte respekterar Sverige som suverän stat och mer gå över gränsen till att inta en fientlig position. Till den zonen hör också krav på ändringar i lagar och grundlagar. Men att så sker kan bara förvåna någon som inte kan förstå att Västerlandet är en civilisation av flera på Jorden, vars identitet och självmedvetande är definierat och uppkommet i relation till, i vilket ingår både positiv och negativ växelverkan med, andra civilisationer på Jorden som är existentiellt andra, och som hyser den existentiellt andre (vilket inte på något sätt i sig behöver betyda fientlighet, men kräver förståelse för detta och ömsesidig respekt från de olika parterna). Alla civilisationer agerar utifrån denna självklara förståelse utom de som har liberaliserats ut ur den, vilket i stort sett är att säga Västerlandet, men inte endast och inte fullt ut.9 Detta hänger i sin tur samman med en slags blindhet som är att tolka världen på ett oerhört torftigt och materialistiskt sätt – en slags extrem ontologisk reduktionism (det fattigaste möjligaste sätt att föreställa sig världen vi lever i på. Detta är en grundläggande pusselbit för att förstå vad som föregår våra politikers agens och deras ord.), som är det bakomliggande spöket för alla politiker och andra som talar om världen och stater som ‘ekonomier’. Men detta, liksom andra angränsande teman, passar sig inte att dyka in i i en sådan här nyhetskommenterande kontext, vilket också skulle leda oss av banan. Istället ska jag knyta ihop säcken genom att återigen fokusera på våra politiker och hur de agerar på dessa krav.
6: Irak bryter alla diplomatiska förbindelser med Sverige. Nordfront.
https://nordfront.se/irak-bryter-alla-diplomatiska-forbindelser-med-sverige
7: Ayatolla Khamenei vill se hårda straff för koranbrännare i Sverige. Nordfront.
https://nordfront.se/ayatolla-khamenei-vill-se-harda-straff-for-koranbrannare-i-sverige
8: Turkiet vill gripa Paludan. Nordfront.
https://nordfront.se/turkiet-vill-gripa-paludan
9: Länder utanför Väst som åtminstone delvis har råkat ut för denna villfarelse är Ryssland och Japan, liksom man kan se att vissa länder i Väst håller fast vid sin identifikation som delar av en kristen civilisation.
Deras reaktion10 är, förutsägbart, att signalera en vilja till underkastelse. Varför är det förutsägbart? Därför att, om vi håller oss till Sverige, det är så svenska politiker alltid agerar.11 Man underkastar sig USA, EU, värdegrunder, och står aldrig upp för något som kommer inifrån – något eget, någon substans, någon autonomi. I frågan om Nato-medlemskap, som jag lyfte inledningsvis, så deklarerar man, utifrån samma mentalitet, på förhand att man har för avsikt att låta Nato kontrollera en stor del av den svenska försvarmakten.12 Det är en konstig impuls i sig att vilja något sådant liksom att deklarera det öppet. Det motiveras utifrån att man vill visa sig vara ”pålitlig” och ”samarbetsvillig”, men vad man egentligen gör är att visa svaghet, undergivenhet. Det är i sig oerhört illa att våra toppolitiker ständigt signalerar på ett sådant sätt, men är extra illa i samband med krig. Detta är också ett beteende som i sig visar att man inte förstår politikens ABC, och det försätter alla folk de rår över i fara, då det också lockar fram en respektlöshet och ett hat mot dessa folk, vilket aldrig skulle kunna gå så långt om det inte vore för detta beteende. Men så här har svenska politiker alltid hållit på. Man ska alltid visa sig bäst i klassen inför sina gudar, såsom USA och i internationella sammanhang, till exempel inför FN och EU. Skänka mest bistånd, ta emot flest flyktingar, implementera liberala konventioner i lag utan att analysera deras politiska betydelse, ligga i framkant i all liberal zeitgeist, fokus på ”minoriteter” (dvs självförnekelse) osv. Det är som om man inte har något självständigt liv. Allt detta kokar ner till ett slavbeteende, en slavimpuls, med en religiös ton. De är inte suveräner och visar alltid detta vid varje tillfälle då det på något sätt kan manifesteras. Den existentiellt andre känner av det och nyttjar det, och testar hela tiden att flytta fram sina positioner. Så kommer det fortsätta tills man byter fot, men det blir såklart allt svårare och göra ju längre tid man går i en självförnekande riktning. Och när det väl görs, så kommer det krävas att det görs på ett alltmer radikalt sätt eftersom det har pågått under så lång tid.
10: Busch om koranbränningar: ”Jag lider med mina muslimska systrar och bröder”. Swebb-TV.
https://nyheter.swebbtv.se/busch-om-koranbranningar-jag-lider-med-mina-muslimska-systrar-och-broder/
11: Vi kan utgå ifrån att situationen är ungefär densamma i de flesta europeiska länder.
12: Nato kan få styra över stor del av svenska försvaret. SR.
https://sverigesradio.se/artikel/stor-del-av-svenska-styrkor-kan-stallas-under-nato-befal
Vi kan sluta cirkeln och komma tillbaka till NATO-frågan även utifrån denna beteende-aspekt. Hela närmandet till NATO i sig är bundet till denna underkastelsementalitet, dels utifrån den egna oförmågan som man på någon nivå är medveten om, och utifrån en längtan efter en förälder att hålla i handen i osäkra tider, men också för att NATO är en pusselbit i det liberala paketet, och all logik och erfarenhet pekar på att Sverige förr eller senare accepterar alla bitar. Att Turkiet utnyttjar denna svenska mentalitet borde såklart därför vara en signal om att en sådan allians inte verkar vara sund, men det ligger just i problematikens natur att slavmentaliteten är oförmögen att tänka så.
Relaterat på Minervas Uggla
Nyhetskommentarer mars 2023
Vålnaden – Om Tolkiens begrepp av ondska
Victoria av Baden som symbol
