Nyhet 1: Dessa sociala medier förbjuds.1
Frihetsnytt 23 mars.
Anställda på Stortinget i Norge och i Bergens kommun får inte längre använda den kinesiska appen TikTok, då denna av norsk säkerhetstjänst anses vara ett instrument för Kina att samla in uppgifter och information. Sedan tidigare har appen förbjudits inom en del myndigheter i Europa och USA.
I grunden ser jag detta som en positiv nyhet, även om det finns en hel del men. Allt för länge har det funnits en för stor naivitet kring att appar och webbtjänster sysslar med andra uppgifter än vad de nominellt utger sig för att göra. Som en enkel ledstjärna kan man exempelvis fråga sig varför dessa tjänster är gratis, även om det såklart inte friar tjänster som tar betalt från misstankar. Myndigheter och institutioner använder sig bekymmerslöst av techjättarnas tjänster och integrerar dessa i sina verksamheter – Googles mailtjänst exempelvis – trots att det är svårt att tänka sig ett mer effektivt sätt att införskaffa uppgifter om människor och information, en möjlighet som naturligtvis inte missas, då man helt enkelt inte har råd med det i en värld där informationen är en central del av kriget. Till detta kommer att dessa företag är så stora så att de är institutioner i sig själva, inte sällan mer eller mindre uppenbart knutna till olika maktcentra. Och det finns naturligtvis fler problem med dessa tjänster än att de samlar information, men jag inte ska dyka in i det här. Men en generellt dålig sak med dessa appar, mobiltelefoner och plattor som jag vill passa på att få med här är hur de vänder sig till barn och unga och dels kan påverka dem på olika sätt, liksom de generellt bryter ner deras förmåga att koncentrera sig och att ha kontakt med sitt eget tankeliv. Jag är övertygad om att en ständigt krympande andel människor klarar av att sitta i tystnad en längre stund eller att läsa en tyngre bok. Detta problem började förstås inte igår, utan redan med TV:ns intåg i hemmen. Det finns gott om äldre människor som är förstörda på samma sätt. Men fenomenet har intensifierats och används idag på ett mer utstuderat sätt. Jag kommer ihåg reportage för kanske femton år sedan i vilka de som arbetade i dessa branscher öppet sa att de aldrig skulle låta sina egna barn ta del av de produkter de utvecklar, just avsedda för barn och unga människor. Jag kan här inte låta bli att vädja till föräldrar: reducera barnens skärmtid till absolut minimum. Skolorna skulle behöva åter bli skärmfria och återgå till tavlan, diskussionen, böcker, penna och papper.
Om man lyfter blicken från endast techföretagen och tittar på företagens roll i politiken på ett generellt plan så är det även här fallet att den politiska roll de spelar inte är tillräckligt allmänt erkänd och beaktad. Även på denna generella nivå råder det gott om naivitet. Den ekonomiska arenan har i den liberala eran ett slags frikort: den ekonomiska arenan anses generellt politiskt neutral, det är dess plats i det allmänna medvetandet. Detta är också en slags nödvändighet inom ramen för den liberala världsbilden med dess politiker som är knutna till den, för vilka världen är en ekonomi, och där framgång för en regering mäts i kvantitativa ekonomiska termer (BNP, arbetslöshet etc). Detta är starkt bidragande till den algoritmiska liberala politiska agensen, som i hög grad är så förutsägbar. (Detta är också knutet till att ”världen som en ekonomi” också är en dold ontologisk reduktionism – världen förstådd i simplaste och fattigaste möjliga termer – materialistiska sådana.) Således följer att politiker vill locka företag till sitt land för att det ger jobb, och stora internationella företag är en extra fjäder i hatten. Dessa är så heliga och viktiga att de kan komma att skattebefrias. De ställs i en slags moralisk frizon. Men är de förtjänta av att betraktas på detta sätt? Om stora företag agerar politiskt så blir de direkt en mäktig politisk aktör på grund av sina resurser. Och ovanpå detta kommer att de ofta är knutna till olika maktcentra, som nämndes tidigare. Även om de alltså nominellt är företag så är de i realiteten rimligare att betrakta som delar av politiska maktstrukturer (och kan således spela en roll för staters suveränitet eller i en ockupation). De sysslar med de traditionella företagssysslorna, men har också andra agendor. Faktum är att företagsvärlden generellt är en lysande täckmantel för resursstark politisk agens, då den sitter på denna ‘neutrala’ plats i det allmänna medvetandet, i synnerhet i det liberala paradigmet, där företagande är vad staterna ”gör” och för vars ändamål de existerar. Men politiskt agerande måste alltid ses för vad det är, oavsett aktör, och bemöts som sådant. En politisk aktör är en politisk aktör, oavsett sin nominella arena eller form.
1: https://frihetsnytt.se/dessa-medier-far-stortingets-anstallda-inte-langre-anvanda/
Nyhet 2: Ledarskribenten Anders Lindberg anklagas återigen för hyckleri.2
Swebb-TV 12 mars.
Det är förstås ytterst tveksamt att betrakta denna artikel som en ”nyhet”, men det generella problemet den tar upp är värd en kommentar. I fallet i artikeln så är det Aftonbladets ledarskribent Anders Lindbergs hyckleri som är i fokus – han är en av alla de som inte själv är intresserad av att leva i den ”mångkultur” han predikar för andra. Artikeln lyfter även andra områden i vilka hans hyckleri avslöjas. Jag läser aldrig Aftonbladet och därmed heller inte Lindbergs artiklar, men jag har läst någon av hans ledare för några år sedan och sett honom i någon tv-debatt. Det är slående att han är en problematisk person ur flera perspektiv. Att han, liksom många andra ledarskribenter, är en usel politisk analytiker är ett av de mindre problemen, och det säger mer om våra medier än dem att de låter sådana personer orera i år efter år. Men de säger förstås ”rätt” saker, upprätthåller och sprider rätt värderingar. Vad som gör det värt att lyfta den här artikeln är att sådana som Lindberg karaktäriserar något som är essentiellt fel med vår politiska tid, nämligen bristen på etiskt leverne. Problemet är – som artikeln just fokuserar på – hyckleriet. Alla är vi förstås hycklare i någon grad, men när man aldrig reflekterar över att man säger en sak men själv lever på ett annat som ett helt normaliserat förfarande, då blir det förstås motbjudande. Ännu mer så när man har en stark moralistisk ton och inte skäms över att orera för andra från en inflytelserik position. Att man inte har några problem med detta är förstås kongruent med att man inte har några problem att göra såsom många som arbetar i media gör: sprider budskap, rena lögner och påverkar i en riktning som är rent skadligt för det egna samhället – kanske rentav gör det oreparabelt. Men det finns uppenbarligen ingenting man inte kan tänka sig att göra för pengar och/eller för att få känna tillfredsställelsen av att egot får stå i rampljuset. För hyckleriet är ju just vad som avslöjar att personen som skriver själv egentligen inte har dessa värderingar. (Den tidstypiska ytligheten spelar också in här. Mer rimligt är kanske att fråga sig om en sådan person alls står för något.) Det är en person man inte kan lita på. Att sådana personer tillåts stå i centrum visar att något är fel, vi lever i ett slags inverterat tillstånd där de sämsta syns och upphöjs, vilket genomsyrar alltfler områden. Dåligt är bra i vår era. Detta är kontexten för en sådan som Lindberg. Sådana som han måste i framtiden hållas utestängda från etiska samhällsgemenskaper som vill ha utsikten att bestå som sådana och fortsätta fungera.
2: https://nyheter.swebbtv.se/ledarskribenten-anders-lindberg-anklagas-aterigen-for-hyckleri/
Nyhet 3: Danmark: ”Ett globalt krig om värderingar”.3
Swebb-TV 24 februari.
Artikeln handlar i grunden om en ”säkerhetskonferens” som ägde rum i München, där tre nordiska ledare hade plats i panelsamtalet som ägde rum på scenen. Jens Stoltenberg som representant för NATO dock, inte Norge, till skillnad från Mette Fredriksen och Sauli Niinistö som var där som statsrepresentanter. Sådant som relaterar till situationen i Ukraina avhandlades, såsom Sveriges (?) och Finlands förestående anslutning till NATO, samt Rysslands ambitioner och allmän geopolitik. Många ord, lite innehåll – så kan man sammanfatta det. Panelsamtalet är inbäddat i artikeln.
Om man tänker på samtalet som utfört av ett och samma liberala medvetande4, ett medvetande dominerat av den liberala myten, så blev det en väldigt förutsägbar lyssning. Kriget i Ukraina, som vi fick veta är en del av ett globalt krig, är ett krig mellan gott och ont. Fast termerna som användes för att säga gott och ont var förstås ‘demokrati’ och ‘auktoritär’ – ett krig mellan världens demokratiska stater och världens auktoritära stater. Det var detta Mette Fredriksen syftade på när hon sa att det handlar om ett globalt krig om värderingar – uttalandet som rubriken lyfter. Om vi inte markerar mot Ryssland, om Ryssland inte stoppas och tillåts vinna, då kan andra ”auktoritära stater” få för sig att det är fritt fram och kan komma att göra som Ryssland – invadera grannstater och se att det är något som lönar sig och som man kan komma undan med, det var poängen. Exempelvis lyftes att Peking noggrant följer kriget, underförstått utifrån detta perspektiv. Jag har skrivit flera bloggposter som frågar efter och försöker analysera de rationella grunderna för Sverige att blanda sig in i denna konflikt och söka medlemskap i NATO (se relaterade artiklar längst ner) utan att finna några sådana. Men allt får sin förklaring – vilket också är fallet med i stort sett alla andra politiska frågor – om man inte ödslar tid och energi på seriösa politiska analyser och istället ser den liberala myten och att den tycks dominera medvetandet hos den absoluta majoriteten av Västerlandets politiker och liberala klass; mekanismen fungerar mer som en religion, och ju mer oförmögen man själv är att tänka politiskt, ju starkare dess kraft, liksom en konventionell religion har större makt över någon som inte själv är lagd åt att tänka igenom de existentiella frågorna.
En annan karaktäristiska hos det liberala medvetandet som tydligt framkom i diskussionen är dess oförmåga att tänka kvalitativt. Det kan bara ”tänka” i kvantitativa termer. Lyssna på Fredriksens pinsamma svar runt minut 27 på vad som behövs göras, där hon, utöver att slänga ur sig osammanhängande plattityder, egentligen bara svarar vad som enklast kan sammanfattas ”mer”, alternativt ”allt”. Inte ens panelmoderatorn kunde undgå att notera detta och svarade, när Fredriksen var klar: ”that’s an extrordinary to-do-list”. Avseende just Ukraina så ska vi, enligt Fredriksen, donera vapen och pengar, och vi ska donera ”mer” och ”snabbare”, vilket hon också i samma svar upprepade två gånger. Det är så ett kvantitativt medvetande talar. Utöver att det är innehållslöst så döljer sådant tal också oförmågan till riktig och meningsfull politisk analys.
Man kan för övrigt notera att ingen av deltagarna tog upp sprängningen av Nord Stream, det var tydligen inte relevant.
3: https://nyheter.swebbtv.se/danmark-ett-globalt-krig-om-varderingar
4: Vad jag menar med denna term har jag formulerat främst i dessa två artiklar:
Det liberala medvetandet
https://level.minervasuggla.se/det-liberala-medvetandet/
Liberalismen som ett medvetande
https://level.minervasuggla.se/liberalismen-som-ett-medvetande/
*
Avslutningsvis så vill jag nämna något om utvecklingen efter Seymour Hershs artikel om Nord Stream5, som jag behandlade i förra upplagan av mina nyhetskommentarer och därför vill följa upp lite kort, utan att gå på djupet i detta igen. Jag resonerade om hur ”nyhetsmedia” ska förhålla sig till Hershs artikel, då denna är svårare att ignorera eller kalla ”desinformation”, såsom man rutinmässigt hanterar alternativmedia. Enligt Hersh själv så blev hans artikel helt nedtystad i USA, men fick viss återrapportering i Västeuropa. Dock kom till slut mainstreammedias motdrag, då de samordnat gick ut med en historia om att ett gäng ukrainare hade begett sig ut i en båt och saboterat ledningen. Historien var vag på detaljer, men det man kunde berätta med säkerhet var att gruppen inte hade någon koppling till Zelensky och Ukrainas politiska ledning. Så denna, liksom Bidens regering, är alltså oskyldig – nu vet vi det. Hersh har nu själv kommit med en uppföljande artikel om denna uppdiktning, kallad THE COVER-UP6. Den ligger bakom betalvägg, men man kan läsa en del av artikeln.
5: How America Took Out The Nord Stream Pipeline
https://seymourhersh.substack.com/p/how-america-took-out-the-nord-stream
6: https://seymourhersh.substack.com/p/the-cover-up
Relaterat filmklipp
Här kommenterar Tucker sprängningen av Nord Stream och medias samordnade coverstory. Han tar också upp media och de som jobbar för bolagen som samvetslöst sprider de lögner de har i uppdrag att sprida, även om de själva kanske inte tror på dem, vilket anknyter till kommentaren om Anders Lindberg ovan. Lögner är temat.
Relaterade poster på Minervas Uggla
Nyhetskommentarer februari 2023
https://level.minervasuggla.se/nyhetskommentarer-februari-2023/
Mina kommentarer om sprängningen av Nord Stream finns i denna post.
M: Ukrainas sak är vår
Uppföljande kommentarer med anledning av kriget i Ukraina
Kommentarer med anledning av Sveriges (eventuella) anslutning till NATO
