I nyhetskommentarerna för augusti1 så lyfte jag att Danmark och Nederländerna har beslutat sig för att skicka F-16 till Ukraina. Jag noterade hur Danmarks statsminister Mette Fredriksen talade om detta utifrån en väldigt simplistisk logik, vilken jag känner mig säker på att tillskriva henne utifrån vad jag har sett av henne tidigare, liksom utifrån att de politiker i Väst detta inte kan tillskrivas, som visar några tecken på självständigt tänkande, är lätträknade. Dessa märks, övriga är i stort sett en grå massa. Vilket för oss naturligt till de svenska socialdemokraterna. För det skulle inte dröja länge, visade sig, innan Fredriksens budskap och dess bakomliggande logik fick sin spegling 1:1 i svensk politik. För idag höll socialdemokraternas ledare, Magdalena Andersson, flankerad av Morgan Johansson och Peter Hultqvist, en presskonferens (klipp längst ner) med beskedet att de var beredda att bistå Ukraina med JAS 39 Gripen. Som ett brev på posten, för som jag skrev så är risken överhängande att andra länder följer efter om några tar klivet. Och det gick snabbt, vilket inte bör förvåna då det inte finns några spärrar i form av autonomt politiskt tänkande, vilket denna presskonferens med all tydlighet demonstrerade. För de tre vid podiet hade sannerligen inget annat att säga än att de var beredda att bistå med flygplan. På alla frågor om vad detta innebär och kan få för följder hänvisade man till en ännu icke gjord ”analys”, som man skulle initiera. Och här har vi problemet med svensk politik i ett nötskal: Ständigt ska experter ska göra utredningar och analyser. Det låter kanske tryggt och försäkrande, men är i själva verket motsatsen. Vad som borde utgöra ”analysen” är politisk analys, politisk förmåga. Visst, sakexperter kan och bör komplettera detta, men om det inte är just ett komplement till politisk förmåga, verklig förmåga att förstå omvärlden och hur Sverige bör agera utifrån denna förståelse, så uppstår frågan vad vi har politiker till. Varför i så fall inte bara ha ett expertvälde? Ännu mindre bör man stå och utlova stridsplan till ett land i krig utan att ha någon uppfattning vad detta innebär för Sveriges del och för svensk försvarsförmåga, vilket de tre huvudpersonerna för dagen öppet deklarerade att de inte hade. Om en fråga som pressen ställde krävde något svar som innebar att man hade behövt tänka igenom något, så hänvisades det till ”analysen”. Den ännu icke gjorda. Det enda de tre hade att säga var att allt, på alla nivåer var Rysslands fel. Till och med sa Hultqvist uttryckligen att det är Rysslands fel till 100% att denna situation har uppkommit (minut 21). Andersson inledde presskonferensen med att säga att det idag var ett och ett halvt år sedan ”Ryssland oprovocerat inledde sitt olagliga, brutala och fullskaliga krig i Ukraina.” På tal om simpel logik – ett land är total förövare, det andra totalt offer. Gott mot ont. Demokrati mot diktatur (20:30). Detta är inte ett seriöst sätt att förstå krig på, oavsett vilket. En journalist tröttnade lite på de moraliska svaren om skuld från presspodiet, och frågade, konstaterandes att ”vi är ense om vems fel det är”, var är det här på väg? Vart leder eskaleringen av konflikten (22:27)? På detta svarar Andersson att ”det finns […] en enkel väg ur det här kriget – det är att angriparen drar sig tillbaka”. Var och en bör själv fundera på innebörden av detta svar.
1: https://level.minervasuggla.se/nyhetskommentarer-augusti-2023/
Det finns dock en skillnad mellan Sveriges och Danmarks situation. Sverige är inte med i NATO, och socialdemokraternas besked idag var att Sveriges medlemskap i denna organisation måste bli klart innan det är aktuellt med JAS-plan.
Relaterat på Minervas Uggla
M: Ukrainas sak är vår
Kommentarer med anledning av Sveriges (eventuella) anslutning till NATO
