Här följer en ny omgång med lästips.
1) Svenska arketyper. Del 5 – Gråsossen. Jens Ganman. Brev från Dårkolonien med Jens Ganman.
https://jensganman.substack.com/p/svenska-arketyper-del-5-grasossen
Ibland behöver man bryta allvaret med någon rolig artikel, och då är Jens Ganman ganska bra. Jag säger inte ”ganska” för att han inte är rolig, för det är han, utan för att hans blogg inte är helt befriad från allvar. Tvärtom, vissa artiklar har en allvarlig ton, andra en mer humoristisk, men båda element är i stort sett alltid närvarande i artiklar med den motsatta grundtonen. Ganmans blogg, som jag inte följer så noga och upptäckte ganska nyligen, sysselsätter sig övergripande med att dokumentera Sveriges förfall som jag har uppfattat det. Det kan göras både med allvar, ilska och humor, och det gör Ganman. Han är verkligen en skribent, skicklig på att skriva. Han behärskar förmågan att uttrycka sig helt precist i skrift, och på ett tillgängligt sätt. Det är logiskt att han har många följare. Han är också en observant betraktare av vår tid, han förstår vad han ser. Ovanpå detta är han produktiv, det kommer ofta ut nya artiklar. Jag rekommenderar här en artikel jag tyckte var rolig och fastnade för, men det finns mycket att välja på. Artikelserien kallad Sanningar är också kul exempelvis. Gråsossen är i grunden kul, liksom gäller det mesta Ganman skriver, för att det är träffande, sant, men lite kryddat naturligtvis.
2) The Hellenic Canon. Guillaume Durocher. Arktos.
https://arktos.com/2023/08/19/the-hellenic-canon/
En ganska enkel artikel byggd på insiktsfulla tankegångar. Egentligen är den en lista på ett antal lästips med en kommentar till varje tips, just som denna artikel, men i Durochers fall handlar det om klassiker från antikens Grekland. Exakt vilka klassiker som lyfts är inte det viktiga – även urvalet säkerligen är gott – utan det är den bakomliggande tankegången till vad Durocher gör här som är viktig. Han inser att antikens tid och potenta tänkande är Västerlandets gryningstid, en insikt som i stort har gått förlorad idag. Allt som i grunden är Västerlandet i meningsfull bemärkelse, bygger på en mystisk begynnelse i Grekland – det är denna som har gett oss vår vetenskap, som alltså är kulturellt betingad, inte något grundlöst allmängods. ”In the ancient classics, we are reading the very first recorded flickers of human consciousness, suggestive, potent and inscrutable, like the notes one might take immediately upon waking up from the strangest of dreams.” Tänk att denna förståelse är helt frånvarande hos de som idag styr i Väst, i det liberala medvetandet. Denna förståelse borde vara en självklar och integrerad del av Västerlandets utbildningsväsen.
3) The Pox Populi Guide to Creating Dissident Nationalist Art. Pox Populi. Counter-Currents.
https://counter-currents.com/2023/08/the-pox-populi-guide-to-creating-dissident-nationalist-art/
Egentligen är kanske den enda kommentar som behövs till denna artikel ”amen”. Läs den. Jag har svårt att se vad artikelförfattaren Pox Populi inte har rätt i här. Han har identifierat ett område som är näst intill ett svart hål hos vår tids politiska opposition och dissidentmiljö – konsten. Naturligtvis finns exempel på antiliberal/illiberal konst och konst av den typ han efterlyser – han tar i artikeln det svenska metalbandet Sabaton som ett bra exempel – men detta är knappast ett område som ännu opererar på verkligt självmedveten basis. Detta är det naturliga nästa området att komma till stånd. För som Populi skriver, så finns nu mycket ”alternativ infrastruktur” på plats, som ”bokförlag, sociala mediaplattformar och små företag”. Det är dags för nästa steg. ”It is time to cultivate our own music, novels, films, and more.” Här är en nyckelpassage i texten som är värd att citera i fullängd:
”Dissident nationalism is a counter-culture, yet dissident nationalists have not created much culture to speak of. For all of our blogs, vlogs, debates, and podcasts, there is a lack of the romantic element. We cannot expect to wage a culture war or ignite a revolution without inspiring people to want those things. While a podcast or a blog serve their own purposes, they cannot reach the souls of men the way a great work of art can. All of history is full of political movements which understood the importance of the romantic element. Our opponents and archenemies understand this. Our political movement must understand this, too. The power of narrative, of mythos, is immeasurable. Feelings are more potent than facts and logic.”
Populi, tror jag, också är helt rätt ute i sin syn på konservatism och den konservativa mentaliteten, som inte är den rätta i tider som kräver politisk förändring. Konservatism har sin plats, säger han, men den saknar per definition en revolutionär inställning. Ett avantgarde och de som har den konstnärliga förmågan att visa vägen till framtiden tillhör de med den senare mentaliteten, och det är de som behövs nu. Dissidentrörelsen i stort måste betrakta sig som revolutionär snarare än konservativ, menar han. Populi dristar sig också till att formulera några guidande riktlinjer och tips dessa kommande inspiratörer, som jag tror är sunda. Det är en välgenomtänkt och välformulerad artikel.
Värt att nämna är också att chefredaktören för Counter-Currents, Greg Johnson, tipsar om en sida som sysselsätter sig med vad Populi efterfrågar, https://www.whiteartcollective.com/. Jag har inte utforskat den själv men den ser intressant ut.
Relaterat
Tips på läsvärda artiklar #2
Tips på läsvärda artiklar #1
