Det verkar ha blivit höst, och mitt första tips för höstläsning är ett riktigt guldkorn som jag anser vara en viktig artikel för att sprida en medvetenhet om var Västerlandet kan vara på väg (inom ramen för sin egen, autentiska bana), en artikel innehållande insikter om vad ”morgondag” för Väst kan innebära, något som är ett uttalat syfte med Minervas Uggla att undersöka. Jag vill därför ge den lite extra fokus genom att endast fokusera på denna artikel i denna omgångens lästips.
Titans and Gods: An Interview with Guillaume Faye. Guillaume Faye. Arktos.
https://arktos.com/2023/09/18/titans-and-gods-an-interview-with-guillaume-faye/
Detta är en artikel som jag, vilket förstås av min inledning, varmt vill rekommendera. Mer än så, jag skulle säga att detta är en text som innehåller viktiga nycklar för att förstå det historiska moment som Västerlandet nu genomgår. När jag skrev min första artikel om lästips så nämnde jag att det finns väldigt bra artiklar på nätet som ligger fritt tillgängliga, och denna exemplifierar detta om något – att denna artikel ligger fritt tillgänglig är verkligen en gåva från Arktos.
Det är Guillaume Faye som här intervjuas; den franske, mycket produktive författaren som har skrivit flera böcker på temat Europas prekära tillstånd. Jag har läst ett fåtal av dem, bland annat Archeofuturism, en av hans mest kända böcker som med sin titel myntar detta begrepp som har etsat sig kvar i ”dissidentmiljöer”. Det är inget nytt att Faye tänker storslaget och radikalt, men vad jag reagerade på när jag läste denna artikel var att filosofen Guillaume Faye kommer fram på ett sätt som inte, som jag minns det (det var ett bra tag sedan jag läste dem), framkommer i de böcker av honom som jag har läst. I denna intervju behandlas frågeställningar om det metafysiska (med vilket här åsyftas religioner och gudar) på ett sätt som relaterar till detta Västerlandets historiska moment som vi befinner oss i, och Faye talar om dessa saker på ett mycket insiktsfullt sätt, som någon som verkligen har kontemplerat dessa saker. Jag tror också att han generellt har rätt i vad han säger här, varför jag anser artikeln viktig och vill rekommendera den.
Vad han framförallt talar med sådan passion om, är hedendom och den nyhedniska religion som han tror kommer att avlösa den döende kristendomen i Europa:
”My paganism is not reactive, but positive. I am not anti-Christian but pre- and post-Christian. I don’t take shots at easy targets, and I have no scores to settle. Paganism preceded Christianity and will outlive it in the hearts of Europeans. My quiet belief is that paganism is eternal. […] [P]aganism is the oldest and most natural of the world’s religions. It deeply permeates the European soul. Unlike monotheisms, one could even say that it is the most genuine of religions since it ‘connects’ individuals of the same community in the real and tangible world, rather than being, like Christianity or Islam, a codified belief and a set of imperative and universal decrees addressing only the individual keen to ‘purchase’ their ‘salvation’ from an omnipotent God.”
”So, I believe that during the twenty-first century, we’ll witness the emergence of unforeseen forms of paganism, which will resemble a metamorphosis of the gods.”
”Paganism is meant for peoples and communities of belonging, not for masses and uprooted individuals.”
Nyhedendomen, hedendomen i en ny, ännu osedd form, kommer att komma tillbaka i Europa och är det hägrande alternativet till den alienerade konsumtionstillvaron av idag. Den kan åter rota oss i samhörighet och i kosmos, göra att vi återfinner vår plats och kan känna oss hemma, precis såsom vi troligen en gång gjorde. När jag läser Fayes inspirerande ord om detta känner jag lust att skrida till verket, att börja omsätta detta i praktiken och leva det. För som Faye säger, så överlevde den hedniska världen i den europeiska själen. Detta är uppenbart om man betraktar europeisk konst, där dyrkan av och känslan av naturen som helig är fullständigt uppenbar, såväl i den professionella konsten som i amatörkonsten. Detta noterar också Faye, som också i intervjun nämner att de abrahamitiska religionerna delar upp vad som är heligt och profant i två separata sfärer, den ena tillhörande himlen och den andra jorden, men en hednisk världsåskådning gör ingen sådan åtskillnad. Den värld vi lever i är ”helig”.
”Europe has never ceased to be tormented by its pagan unconscious: all European poetry attests to this, as do the visual arts.”
Här är tre exempel på konstverk, av de oändliga som finns att välja bland, som kan anses illustrera den europeiska själens fascination av naturen som sublim:1
1: Till konstens tema ska vi återvända, då det finns mycket att betrakta och säga på detta område.
”The richness of paganism, which no other ‘religion’ possesses, is that it encompasses an extraordinary plurality of sensibilities: from the paganism of woods and rootedness to that of unleashed technoscience; from the paganism of the moors’ mists to the divinities of the solar fire. From the paganism of fountains and nymphs to the muffled rumblings of battles, from the songs of fairies or the galloping of goblins in the undergrowth to the roar of engines, from the great guardian gods to household spirits. But the genius of paganism is to bring together in a cosmic and organic whole all human passions, with their miseries and magnitudes. Paganism is truly the reflection of the living world.”
Faye lyckas i denna intervju få mig att förstå själva andan i en hednisk världsbild på ett sätt som jag inte har gjort förut, då han själv hade greppat den väldigt väl och också hade ordets gåva att förmedla den. Likaså instämmer jag övergripande med hans kritik av abrahamitisk religion, då denna exempelvis tar ifrån människan sin subjektivitet, man berövas att vara en agent i världen. Levnadsregler dikteras av en extern gud, man reduceras till en statist i ett redan färdigskrivet drama. Detta är fundamentalt icke-europeiskt. Europeiskt, eller västerländskt rättare sagt, är att utforska och förstå anden, behärska och göra bruk av den.
”The pagan seduces his gods or confronts them; the monotheist pleads and humiliates himself.”
Faye inser att vi inte kan gå tillbaka och återskapa en hedendom från en svunnen tid i Europa. Sådana försök har gjorts, men tenderar att bli artificiella. Vi behöver en hedendom för vår tid, som också inkorporerar teknologin och förstår den som en slags magisk kraft. Därför tillhör begrepp som ‘faustisk’ eller ‘prometisk’ vår tids hedniska värld.
”I recognise my paganism as ‘Promethean’, as Michel Maffesoli once amicably pointed out after reading my book Archeofuturism. Thus, I am considered ‘modern’, haunted and tempted by hubris.”
Hedendomen verkar också omedvetet redan vara integrerade i de västliga faustiska projekten:
”Moreover, let’s consider the names of the American rockets or space programmes when Wernher von Braun christened them: Thor, Atlas, Titan, Jupiter, Delta, Mercury, Apollo… None were named ‘Jesus’, ‘Peace and Love’ or ‘Bible’.”
Således är den förmodligen redan levande på en omedveten nivå, men behöver höjas till en mer medveten. Vad vi ser här är, enligt min uppfattning, den gryende nästa fasen av Västerlandets resa, redan förberedd i anden och redo för utlopp. Den andligt döda liberala världen står inför avlösning när vi väljer att det är dags.
Jag vill avslutningsvis påminna om att jag själv har skrivit texter som i högsta grad relaterar till detta, länkade här nedan.
Varför Västerlandet behöver en ny religion
Det liberala medvetandet
Tre centrala begrepp för Västerlandets tillstånd (mening, självmedvetande, civilisation)
Utgångspunkt
