Jag kommer här att peka på tre begrepp som enligt min uppfattning är helt centrala för att förstå Västerlandets kris. Varje begrepp har en positiv och en negativ sida, vilket innebär att varje begrepp säger något om varför Västerlandet befinner sig i en kris, men pekar också mot vägar ur den (lång sikt). Begreppen är i hög grad relaterade till varandra, vilket innebär att insikter om det ena i hög grad är insikter om de andra. Därför är just dessa tre begrepp intressanta att titta på i en och samma kontext, som svar på frågan om varför just dessa begrepp behandlas tillsammans. Detta är självfallet inte på något sätt ett anspråk på en bas för en uttömmande analys, men dessa begrepp förefaller mig vara viktiga och ofrånkomliga. Begreppen är mening, självmedvetande och civilisation.
Syftet är här bara att skissa upp en bild, inte att diskutera och gå på djupet. Varje begrepp i sig är en potentiellt outtömlig källa, även som låsta till den underförstådda diskurs som här föreligger. Det är därför bättre att här inte alls påbörja någon djupdykning, utan istället endast måla upp några grundläggande tankegångar om varje begrepp, för att sedan gå mer på djupet i uppföljande texter.
Mening
Det förefaller mig finnas viktiga insikter att ta på allvar som kan inordnas under vad som ibland benämns som Västerlandets ”meningskris”. Västerlandets vetenskapliga framsteg och utveckling har en sämre förstådd psykologisk motsvarighet hos den västerländska människan, då den strukturerar om hennes världsbild. På oerhört kort tid, bara ett fåtal generationer, så har hon gått från en religiös/mytisk världsbild där människan har en central plats i skapelsen till en världsbild där hon är en obetydlig slump i ett oändligt kosmos. Den logiska slutstationen som följer av en sådan världsbild är att livet, och allt hon gör i det, ytterst är meningslöst. Även om hon ändå kan uppleva mening med saker hon gör i livet på ett personligt plan, så är detta ramverk av meningslöshet något hon bär med sig på djupet, medvetet eller omedvetet, och i längden är det något hon inte kommer att stå ut med, som bland andra psykologen och tänkaren Carl Jung insåg: ”Till slut kommer en reaktion. […] När jag tänker på mina patienter, så söker de alla sin existens [fundament], och att säkra den mot total atomisering, mot tomhet, mot meningslöshet. Människan kan inte stå ut med ett meningslöst liv.” 1
1: https://www.youtube.com/watch?v=wop91_Gvwos. Min översättning.
Den vetenskapliga världsbilden blir basen för den Västerländska människans tolkning av världen, även om detta för det flesta sker helt omedvetet. Alla människor tolkar världen och agerar i den utifrån sin tolkning. Denna utgör sedan urfundamentet för uppkomsten av ideologier (en ideologi måste ha explicita eller implicita grundantaganden om hur världen i grunden ska förstås). Liberalismen och dess radikalisering socialismen bygger på en vetenskaplig och materialistisk förståelse av världen, och min förståelse för dessa ideologiers logik är att de, åtminstone i de historiska versioner vi har sett som är byggda på detta fundament, har slutat i samma nihilism. Det finns inga levande idéer som guidar politiken i Västerlandet idag, det finns bara ekonomisk styrning och döda dogmer (att finna i det som formellt presenterar sig som politik).
För att avsluta stycket om meningsbegreppet så vill jag gå över till den positiva sidan och försöka peka mot morgondagen, och då förefaller mig ontologin (läran om vad som är, filosofins urfrågeställning) vara den disciplin som kan staka ut nya vägar. Troligen finns det väldigt mycket som redan är tänkt och skrivet som ännu inte är förstått, och vem vet om filosoferna trots det kanske bara har skrapat på ytan. Vad som är relevant och viktigt att nämna i samband med detta är att det inte finns någonting som säger att vetenskapen, såsom vi som lever nu förstår begreppet, och dess framsteg per definition eller faktiskt ens alls bidrar till ontologiska framsteg, dvs ger oss inblick i vad världen i sanning är.
Självmedvetande
Västerlandet har på ett sätt som troligen saknar motstycke i historien förlorat sitt självmedvetande, förståelsen för vem hon är. Jag har hört det sägas att västerlänningarna har tappat minnet, med vilket menas att vi har tappat kopplingen till vår historia. Och det är ju sant, jag instämmer i detta. Det är troligen ganska få svenskar som kan Sveriges och Västerlandets grundläggande historia, ett sjukdomstecken som har relevans för att svenskar lever som atomiserade konsumenter och okritiskt köper det som media och kulturindustrin matar henne med. Men att hon har tappat minnet är egentligen bara en följd av att hon har tappat sitt självmedvetande, att hon inte lever i en levande kultur med en självklar vilja att leva i närhet med sin historia (eller rättare sagt historicitet), något man inte ska behöva uppmuntras till eller påtvingas, utan vilket i en friskt tillstånd är inbäddat i livet. Man lever då i ljuset av ett levande arv, i vilket man är den senaste länken. Man kan exempelvis tänka på Romarriket för att föreställa sig ett exempel på en levande civilisation med självmedvetande, i vilket ligger inbäddat ett medvetande om dess värden och historia. De visste också att de var arvtagare till och bärare av den Hellenistiska kulturen. De var medvetna om sina kulturella rötter.
Idag är det Västerlänningen som är arvtagare till Grekland och Rom och alla stadier som har passerats sedan dess. Hon bär på ett andligt arv som endast hon och inte några andra folk på jorden bär på, men är omedveten om detta eller vill inte låtsas om att det är så, eller så föreställer hon sig dessa värden som ”universella”. Det är Västerlandet, tillsammans med några andra av Jordens länder, som är skådeplatsen för kristendomen institutionaliserande och dess vackra estetik. För Västerlänningen har kristendomen varit meningsfull och den har format hennes medvetande, och på så sätt är hon kristen, oavsett vilka metafysiska trosföreställningar den enskilde Västerlänningen har eller vad hon tycker om det.
Avslutningsvis – när det gäller självmedvetande är det svårt att tänka sig en civilisation i ett sämre tillstånd än Västerlandet, och tyvärr kanske i synnerhet Sverige.2 Östra Europa och Ryssland är tveklöst i ett relativt sett mycket bättre skick. Men för att avsluta på ett positivt sätt och försöka finna vägar framåt, så kan två saker nämnas. Det första är att man kan hoppas att det finns en gräns för hur avskuren från all meningsbärande kontext människan kan klara av att vara, även om jag inte alls känner mig säker på att det är så. Men om det inte gör det så finns det mycket att lära sig om människan genom att leva i ett sådant här tillstånd, att det finns och är möjligt överhuvud är till att börja med något att försöka förstå och ta in. Men jag tror att ju mer västerlänningen förlorar sig själv, ju mer kommer hon att bli mottaglig för att återfå självmedvetandet den dagen en öppning sker, vad det nu kan innebära. Men det utesluter inte att medvetet jobba med detta över tid.
2: Möjligen är Kina en uppseglande kandidat.
Civilisation
Den tredje komponenten i detta sammanhang är begreppet civilisation, och det negativa tillståndet är till att börja med oförståelsen för att västerlänningen lever i en civilisation, en av de flera som finns på Jorden, och som ligger olika nära och långt ifrån varandra i släktskap. Denna oförståelse är centralt inbäddad i det liberala medvetandet3 för vilket det är signifikativt att det tolkar världen på det mest ytligt tänkbara sättet. Det försöker bygga politik på en naturvetenskaplig världsbild4, vilket är en omöjlighet. För det liberala medvetandet reduceras politik därför till ekonomi. Det liberala medvetandet försöker bygga politik på ‘mänskligheten’ som politiskt subjekt, som om mänskligheten skulle dela ett och samma politiska mål, något som aldrig har varit fallet i historien och lika lite är fallet idag. Det politiska utspelar sig inom mänskligheten och är med nödvändighet antitetiskt till sin natur, politiska mål som står i konflikt med varandra. Liberalen är en slags bedragare som inte förstår eller låtsas om detta.5 Det måste finnas en naturlig grund för det politiska och för världspolitiken, och en stark kandidat till att begreppsliggöra en sådan grund är världens civilisationer. Det är till civilisationer människor tillhör, och det är dessa som ger en grund för livets meningsskapande strukturer. De olika civilisationerna kan betraktas som olika medvetanden och deras utvecklingsprocesser, och världshistorien deras konfrontationer (vilket inte betyder krig, men kan betyda det).
3: ‘Liberal’ används i denna text, och på Minervas Uggla i stort, i en bred bemärkelse. Enligt detta synsätt så är exempelvis samtliga partier i Sveriges riksdag liberala, men i olika grad.
4: Till vilket det adderar metafysik för att hantera det politiska, exempelvis ”allas lika värde”.
5: Se Carl Schmitts bok Det politiska som begrepp, specifikt sid 72-73 i den svenska översättningen utgiven av Daidalos.
Då Västerlandet, en naturlig civilisation, befinner sig i ett negativt moment vad gäller medvetenheten om sin civilisation i sig, en medvetenhet som tidigare i historien har funnits, kanske inte begreppsliggjort på ett fundamentalt plan i sin medvetna utblick i världen men förmodligen på ett intuitivt plan, så ligger den positiva möjligheten framgent naturligtvis i en mer solid och inkorporerad förståelse för detta i sig, och detta öppnar också upp för en förståelse för Västerlandets andliga innehåll som tidigare kanske inte har varit möjlig. Uppbundet med omedvetenheten om civilisationen som en meningsskapande grund är också att civilisationens innehåll ligger fördolt, och i Västerlandets fall är en stor anledning till detta kommersialismen, som korrumperar och alienerar i stort sett varenda aspekt av livet, och gör sig således till en andlig fiende. I Västerlandet är nu det samhälleliga meningsbärande projektet att ha ett ”jobb” i en i övrigt helt meningslös kontext. Detta korrumperar i sin tur utbildningssystemet. Vad jag tror att Västerlandet behöver är att hitta tillbaka till sin sant meningsskapande andliga bana, dvs sin autenticitet och sitt öde.
Relaterat
Martin Heidegger Interview with a Monk (English Subtitles)
Ett tips är att titta på detta klipp med Martin Heidegger, Västerlandets senaste stora filosof, som berör mycket av det som har tagits upp i denna text. Som han säger i klippet, så befinner sig Västerlandet i en historisk situation där Västerlänningen saknar en förståelse för sin relation till världen och till sig själv, vilket är ”det stora problemet” som Västvärlden står inför idag. Västerlandet och säkerligen även de andra civilisationerna saknar också förståelse för hur kopplingen mellan religion/er, filosofi och vetenskap ser ut, vad de är för något i sig, och hur de hänger ihop med olika civilisationer och hur dessa har påverkats av dessa, och vilket världshistorisk situation det skapar. Vad Heidegger varnar för här, kan sammanfattningsvis sägas vara hur fundamentalt omedvetna vi är om villkoren för vår existens, om vilka vi är. (En varning som också ekar hos Carl Jung.)
