I extramaterialet till Peter Jacksons filmatisering av Lord of the Rings så förs det en diskussion1 om Tolkiens begrepp av ondska, företrädelsevis av Tom Shippey, författare, och Patrick Curry, författare, som jag finner givande dels som ett allmänt inlägg om ondskans natur, men också utifrån de tider vi nu lever i. Det var nödvändigt för filmskaparna att tänka igenom detta för att kunna återge det på ett rättvisande sätt.
1: Kapitlet J.R.R. Tolkien – Creator of Middle-earth
Det första som fastslås samstämmigt är att Lord of the Rings inte är en allegori för någonting. Tolkien själv betonar detta i förordet (han säger till och med att han ”ogillar” allegorier.) Så LoR avser inte berätta någonting i termer av något annat. Jackson säger att Tolkien blev förfärad av förslag om att den handlade om moderna politiska fenomen. Detta är dock inte att säga att LoR inte skulle vara tillämpbar för att tolka samtida händelser, som jag förstår det menar Tolkien själv att detta är fullt legitimt, vilket ju borde vara fallet eftersom LoR är avsedd att vara en mytologi, och mytologi syftar (bland annat) till att vara ett hjälpmedel för att förstå det som utspelar sig på olika specifika sätt i olika tider utifrån ett tidlöst perspektiv, utifrån eviga mänskliga teman. Han säger till och med att han tror att det ofta är fallet att människor förväxlar allegori med tillämpbarhet (”applicability”). Som mytologi använder sig LoR av tidlösa koncept, vilka därför inte kan vara helt specifika, men likväl måste de ha en form, så att vi kan uppfatta dem och extrahera mening ur dem. Vilken är då ondskans form i LoR?
Tom Shippey säger att Tolkiens tolkning av ondska är tydligast porträtterad av ringvålnaderna ”[…] [T]he ring wraiths are Tolkien’s most original and distinctive image of evil”. ”Och eftersom Tolkien är filolog, så bör vi fundera över ordet vålnad, [‘wraith’, vålnad, skugga]. […] Det är relaterat till […] ilska, vrede [‘wrath’], […] vridet [‘wreath’, ”a twisted thing”, alltså något förvrängt] […] och förvriden, [‘writhe’, förviden, plågad]. […] Vålnaden definieras alltså av form, inte innehåll [”shape, not substance”]”. Patrick Curry säger att vålnaderna är en slags tomhet, de har inget självständigt liv utan är helt beroende av Sauron. ”[…] A moral vacuum, a lack of independent life.” – detta, säger Curry, är en aspekt av ondskan som Tolkien karaktäriserar den. Aragorn säger i filmen att ringvålnaderna varken är levande eller döda, och vad han menar med det blir mer begripligt när man tar del av den här diskussionen. De existerar, men är helt osjälvständiga.
Vad innebär detta i verkliga livet? Shippey för en diskussion om vad som hände under Tolkiens livstid (syftandes på världskrigen), och han säger att människor som fick uppleva ondska inte hade några problem att känna igen den när de fick uppleva den, men det som var märkligt var att ondskan ”verkställdes” av helt vanliga människor och byråkrater. Det är just de som gör sådana saker, säger Shippey, som är vålnader. Ondskan har blivit jobb och rutin. Vad betyder detta i sin tur? Självfallet att vi alla är kapabla att ”leverera” ondska, det är bara en fråga om omständigheter. Under rätt (eller rättare sagt fel) omständigheter, säger Shippey med eftertryck, så kommer det att vara just du som gör det. Detta är en ovälkommen definition av ondska som borde störa oss, menar han vidare, troligen syftandes på att vi har så lätt att tro att ondska är en visst innehåll som är lätt att känna igen och hålla sig borta ifrån, men Tolkien visar att så är inte fallet. LoR är ingen flykt från verkligheten säger han, utan den konfronterar just något som få är villiga att konfrontera.
”Ringen har också en samtidsmening, för jag tror att den har en stark koppling till teknologi”, säger Curry. ”Teknologi är mycket kraftfull [powerful], väldigt förförisk, och väldigt beroendeframkallande” fortsätter han (syftandes på likheten med ringens egenskaper). Tydligen var Tolkien väldigt öppen med att han ogillade teknologi. Peter Jackson säger att Tolkien ska ha sagt att förbränningsmotorn är den mest ondskefulla skapelse som har kommit till människan. ”Hela samhället blir alltmer beroende av teknik, vilket gör att när något går fel så går det rejält fel.” Vidare förs en diskussion om hur teknologin förändrar hela samhället och står i motsatsförhållande till levande natur, och förvandlar vacker idyll till fula industristäder. Detta var något Tolkien personligen fick uppleva, och denna process har bara fortsatt in i vår tid och ökat i hastighet påpekar Curry, vilket gör att LoRs budskap kommer att få alltmer relevans.
Den samlade bilden som framkommer här är hur lätt människors absorberas i krafter och kan styras i vilken riktning som helst. När det gäller teknologin exempelvis, så är det uppenbart att det är en kraft vi slavar under, det är en kraft som kontrollerar oss, inte tvärtom. Tänk bara på synen av människor som ständigt sitter med sina mobiltelefoner. Teknologin trollbinder oss på ett magiskt sätt, teknologin trumfar alltid när det gäller att vinna vår uppmärksamhet. Det teknologiska tinget, och i synnerhet skärmen, står alltid i centrum såvida man inte aktivt kämpar emot och har en medvetenhet om detta.
Vad vi också ser i diskussionen om Tolkiens begrepp av ondska, är hur ondska lättare får grepp om en människa ju mer han eller hon saknar egen substans; ett eget tankeliv, en autonomi. Det är återkommande på olika sätt hos olika tänkare att det inte är en lätt uppgift att bli en verklig individ, det är en kamp, det kräver att man odlar sin individualisering. Och vi är konstant utsatta för lockelsen att inte göra det, till exempel via massmedias tyranni över våra medvetanden och konsumtionssamhällets lockelser, som drar oss mot att bli en massmänniska.
Som en egen, avslutande reflektion apropå konnotationerna i Tolkiens begrepp av ondska så fastnar jag för ondska som en skugga. Det var en av de besläktade betydelserna av vålnad, och referenser till skuggan förekommer också i Hobbit. Jag förstår skuggan som ondskans element. Signifikansen av detta är att den är utanför vårt synfält. Vi kan ju inte heller se vålnader, de är en del av skuggan. I skuggan kan ondskan växa till sig och gro i lugn och ro utan att någon märker det. När den är redo att träda fram är ingen beredd på det, det har undgått alla vad som har skett, till och med de visaste. Detta är ju också något som betonas i både LoR och Hobbit, när insikten väl kommer så är skeendet långt gånget och timmen sen.
