Frågan är om det finns en starkare symbol i Sveriges moderna historia för en väg som vi inte tog än drottning Victoria av Baden, och det är vad jag ämnar diskutera här. För en faktamässig sammanfattning om vem hon var och hennes liv rekommenderar jag varmt historiedokumentären Drottning av Sverige – Victoria1. Här introducerar jag henne endast kortfattat genom att nämna att hon föddes 1862 och dog 1930, var tyskättad, barnbarn till kejsar Vilhelm I, och gifte sig med Gustaf V. Hon kröntes till Sveriges drottning 1907.
1: https://www.svtplay.se/video/emGrmrK/drottning-av-sverige/victoria. SVT arkiv. Ca en timme lång. Utöver att hennes historia berättas på ett bra sätt så är det en väldigt behaglig film för sinnena; berättarrösten, bilderna, musiken.
Som allra mest kortfattat är det frestande att säga att Victoria symboliserar det som Sverige inte är idag. I synnerhet allt som våra politiska styrande inte är, liksom vad de västliga ”globala eliterna” inte är. Hon framstår också som en, för Sveriges fall, sista representant för ett Europa som idag har försvunnit, liksom hon själv är en typ som inte går att finna i Västs politiska värld idag, enklast etiketterad sann aristokrat. Vad hon står för har flera innebörder, vilka vi kommer till. Intressant är att hon framstår som en ensam typ redan i sin samtid, och har i sin familj och omgivning människor runt sig vars värderingar hon inte alls delar. Ovanpå detta var det hon som var drottning i Sverige när arbetarrörelsen växte sig stark och parlamentarismen tog över den politiska makten på monarkins bekostnad, vilket hon naturligtvis starkt ogillade. I ovan nämnda dokumentär sägs det att hon avskydde ”parlamentarism, socialism och liberalism”. När hon skulle ta emot representanter för den nya regeringen på slottet, bland andra Hjalmar Branting, som blev väldigt charmerad av henne och hennes sätt2, ska hon ha sagt ”för in packet”.
2: Mer exakt: “Hennes takt, begåvning och enastående konversationstalang”
Den samlade bilden man får av Victoria är att hon var begåvad inom flera områden, inte minst det konstnärliga, och därtill genuint bildad. Hon hade hela sin uppväxt fostrats och utbildats till prinsessa och drottning. För henne hade de kungliga titlarna reella innebörder, liksom ansvaret dessa var förknippade med. Hon framstår som mycket plikttrogen, både i sin roll för Sverige, men också gentemot sitt fädernesland, och engagerade sig starkt för Tysklands sak under första världskriget, och reste även dit flera gånger då det pågick. Hon försökte få med Sverige på Tysklands sida i kriget, men lyckades inte förmå sin make att inta samma ställning som hon själv, och Sverige förhöll sig som bekant neutralt i kriget. Det framstår utifrån dokumentationen om henne idag som uppenbart att det var Victoria som var i besittning av den politiska kompetensen, inte Gustaf, som verkar ha velat undvika politiska frågor och ställningstaganden, även om man inte ska ta ifrån honom att han trots allt gjorde sådana.
Enligt min uppfattning, så symboliserar Victoria följande:
*Sveriges naturliga band till Tyskland. Detta har i mångt och mycket gått förlorat idag, men var mer närvarande under Victorias tid och tidigare i Sveriges historia.3 Victoria ”valdes” bland annat utifrån omsorg om Sveriges band till Tyskland (och det var ju generellt så under Europas monarkistiska tid att det fanns politiska skäl med i bilden när en prins matchades med en prinsessa). Denna punkt förgrenar sig i två underpunkter. Den första är att på ett allmänt plan så handlar det om att svenskarna och tyskarna är nära besläktade brodersfolk och delar kulturmedvetande. Våra språk är närliggande, vilket betyder att vår mentaliteter också är det. Vi delar i stort religiös historik och mycket historia i allmänhet. Vad gäller den högre vetenskapen och akademin så kan man se hur Sverige har rört sig bort från tyska strömningar och mot anglosfären. Ett exempel från den högsta nivån är den tyska filosofin, som är den mest högstående i Västs historia sedan den grekiska, som nu ej är särskilt närvarande i den svenska universitetsmiljön, som alltså istället gick mot den angloorienterade så kallade ”analytiska” filosofin, som är ganska platt och torftig men som av det ickefilosofiska sinnelaget uppfattas som mer ”vetenskaplig” och därför mer praktisk och legitim. Den kända filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö kan ses som en representant för denna strömning.
På ett tidsligt plan (den andra underpunkten) är Victoria en symbol för banden till Tyskland då under hennes era Sveriges och Tysklands historiska vägar hade kunnat gå i förening, just såsom hon önskade. Sverige kunde ha gått med i kriget på Tysklands sida, vilket även Tyskland hade hoppats på, liksom de hade hoppats på sina övriga nordiska bröder. Nu blev tyskarna istället stående relativt ensamma i detta krig, som de heroiskt utkämpade.
Det ligger nära till hands att se Sveriges val att stå utanför detta krig, att inte gå in på Tysklands sida, som ett av de stora misstagen i vår närhistoria. Historien hade här på många sätt kunnat gå i en annan riktning. Sverige hade kunnat återaffirmera sig självt som världshistoriskt subjekt och vid seger kanske tillsammans med Tyskland lagt grunden för en central- och nordeuropeisk autonom geopolitisk sfär. Tyskarna uppvaktade flitigt Sverige för att få med oss på deras sida, med löftet om att Sverige skulle få en ledande roll i ett kommande nordiskt rike. Förmodligen hade monarkin fortlevt och stärkts, och FN (NF) aldrig bildats. En annan sak som är högst relevant för att historien vid denna tidpunkt hade kunnat ta en annan riktning är att det vid krigets utbrott inte alls var uppenbart att USA skulle slåss på ententens sida. USA var före kriget tyskvänligt, men Tyskland förlorade under krigets gång propagandakriget i USA. Man kan spekulera i vad det hade inneburit för de liberala idéernas grepp över Väst om Tyskland hade vunnit kriget och USA hade hållit sig utanför eller rentav gått in på Tysklands sida, vilket, enligt vad jag förstår, inte var en omöjlig tanke 1914. Många tänkare har ansett att första världskriget representerade ett krig mellan olika filosofiska idéströmningar i Väst, bland annat svensken Rudolf Kjellén, som såg det som en kamp mellan 1789 och 1914 års idéer.4
3: Andra världskrigets utfall är naturligtvis vad som historiskt markerar brottet för detta band.
4: För en ingående behandling av detta rekommenderas Svante Nordins lysande bok Filosofernas krig.
*Monarkin, i dess sanna bemärkelse som aristokrati och som motsats till parlamentarism och dess oundvikliga förlängning; de okvalificerade människornas välde. Det är ju ganska tydligt att detta i stort överensstämmer med hur hon själv såg på saken, även om hon säkerligen inte ansåg att kungliga titlar per automatik innebar att man var kvalificerad för ämbetet, vilket sannolikt hennes nya svenska familj exemplifierade. Sverige förlorade exempelvis Norge då hon var prinsessa, vilket hon ska ha varnat för. Även under denna punkt kan Victoria stå som symbol för aristokrati gentemot dess motsats på ett tidlöst plan, liksom det intressant nog är hon som också möter denna princip i dess svenska historiska skepnad, då hon i den svenska socialdemokratin möter sin negation, vilket hon uppenbarligen är djupt medveten om. Socialdemokratin ska ju som bekant sedan utgöra det svenska parlamentets dominerande kraft under det kommande århundradet, och efter realiserandet av sina idéer uppgå i ett allmänt liberalt medvetande, ett medvetande som snart ska visa sig innehållslöst och viljelöst (i autonom mening). Utan att här gå in på olika inrikespolitiska frågor så kan man exempelvis övergripande fråga sig varför Sverige idag är så genomförstört av kommersialism och kapitalism då denna ”antikapitalistiska kraft” har haft sådan maktdominans. Exempelvis så motas aldrig de internationella storföretagen som tillåts äta sig in överallt i samhällskroppen och ruttna den.
Dessa två punkter överlappar också varandra. Det är som om två läger utkristalliserar sig, som är varandras motpoler i allt; Victoria och den krets hon hade runt sig med bland andra Sven Hedin, var naturligtvis tyskvänlig, liksom Sverige i hög utsträckning generellt var vid tiden före första världskrigets utbrott, särskilt i militära kretsar, i de högre samhällsskikten och högerkretsar, liksom den största delen av pressen var det. ”Vänstern”, med vilket avses socialdemokratin och liberaler samt element till vänster om dessa, verkar snarare ha lutat åt ententen. Men framförallt kunde de inte se kriget komma och såg inte alls nödvändigheten i att förbereda sig. Istället pläderade de för nedrustning, bland annat utifrån den historiskt återkommande tesen att ”krig är en omöjlighet i vår upplysta tid” – som man direkt också återgick till efter kriget under Per Albin Hansson som försvarsminister, som ansåg att krig nu var en omöjlighet då Nationernas förbund hade bildats.5 (Vid andra världskrigets utbrott skulle han senare som statsminister ljuga för svenska folket och säga att vår beredskap var god, då vårt försvar var i uselt skick, med ammunition för en veckas krig.) Trots att militär kapprustning måste ha pågått i Europa sedan åtminstone 1907, då ententen var färdig som motallians till Tysklands trippelallians, och att det talades öppet om kommande storkrig 1912, så argumenterade vänstern för nedrustning6 och krig som en omöjlighet så sent som 1913. Victoria gjorde allt vad hon förmådde för att Sverige skulle vara så väl förberedda som möjligt och ha ett rustat försvar, och var drivande i den insamling som kungahuset stod bakom för en ny pansarbåt.7 Kungahuset, liksom högern och de breda folklagren, var starkt emot och sörjde unionsupplösningen med Norge, vilken vänstern var för.
5: Här är det också rimligt att påminna om att NATOS generalsekreterare Jens Stoltenberg vid Ukrainakrigets utbrott reagerade på exakt samma sätt; han kunde inte föreställa sig ett krig i Europa i vår tid.
6: Till och med att avskaffa försvaret.
7: Det skulle bli totalt tre stycken, då man samlade in nästan 2x målsättningen. En av dem fick namnet Victoria.
Vad vi ser här är inget annat än ett historiskt uttryck för en politisk elit som konstrasteras mot de politiskt okvalificerade, vilka massdemokratin sätter på tronen, det är dess essentiella funktion. Förståelse för det militära och kriget är centrala kännetecken för den politiskt kvalificerade; denne prioriterar alltid militären och håller denna i skick och framkant, även i tider då krig känns avlägset; den kvalificerade reagerar inte då kriget redan är ett faktum. Den kvalificerade är införstådd med att den militära förmågan tillhör statens grundläggande funktion och är grunden för suveränitet och frihet och kommer före alla andra statliga projekt och satsningar – allt detta är helt självklara saker, men trots det är det gängse att denna förståelse saknas hos västvärldens politiska ledning av idag. Detta är dock logiskt utifrån vad som just är en av nyckelaspekterna med Victorias symbolik, nämligen just att den politiskt okvalificerade avlöste den kvalificerade8, och idag är det i det närmsta ointressant vilket parti som har makten i de västerländska parlamenten, då det ändå bara i första hand rör sig om okvalificerade, vars styre vi nu från vår historiska utkikspunkt kan se har inneburit det totala vanstyret och således förstörelsen av Västerlandet. Och dessa sitter på den formella makten och dominerar institutionerna idag då nu återigen kriget är en realitet. De har aldrig kontemplerat krigets begrepp9, vilket vi alltför tydligt ser redan i samband med det som togs upp i förra stycket om tiden vid första världskrigets utbrott. En annan viktig skillnad mellan den politiskt kvalificerade och okvalificerade är att den senare saknar historiemedvetande10, vilket innebär att dennes agens inte är knutet till något som transcenderar den egna generationen. Detta bör man ha i åtanke när man gör sig till tjänare till dess ”värden” eller ”värdegrund”, i synnerhet om man ger sig ut krig för dem. Victoria förstod direkt efter Tysklands förlust att lögnen hade segrat i kriget. Nationernas Förbund ansåg hon vara en ”humbug”: krig kommer alltid finnas, konstaterade hon, syftandes på den liberala idén bakom NF (FN), att krig kan institutionaliseras bort ur världen.
8: Alltså på ett symboliskt plan, ej historiskt.
9: På ett enkelt sätt synligt också i det lättvindiga uppgivandet av suveränitet, typiskt för Sveriges och Europas nuvarande politiska paradigm.
10: Vilket inte är att kunna historiens fakta, även om det är en nödvändig start, utan att också uppgå i en förståelse av att historien pågår och att vi lever i den, med allt vad det innebär.
Victoria är ett så starkt uttryck för den tyska högstående 1700- och 1800-talsvärlden så att hon nästan framstår som en karikatyr. Hon beskrivs som ”preussisk” och havande ett ”soldathjärta”, djupt förtrogen med militär organisation. Hennes favoritkompositör var Wagner. Hon fostrades i ”sträng Luthersk anda” och tog således den kristna tron på allvar.11 Kärleken till fosterlandet och hennes glöd för det kan inte undgå någon. Hon stod med hela sitt väsen i denna värld, vars historiska slut förmodligen markeras med första världskrigets dito och utfall. Det är intressant hur den liberala världen som härefter ska följa är metafysiskt och innehållsmässigt konkret vänd mot denna tyska värld, något som är alltför väl synligt och accelererat i vår egna tid, inte minst på grund av andra världskriget. Tyskland är Europas hjärta, och Victoria var ett uttryck för Tysklands själ. Att detta hjärta åter skulle börja slå vore en nyckelhändelse för att Europa åter skulle vakna till liv. Victoria var en radikal motståndare till den liberala värld hon såg skulle riskera att ersätta den tyska principen och höll stånd mot den hela sitt liv. Hon ingick till och med i en krets som planerade en statskupp, likt drottning Lovisa Ulrika på 1700-talet12, för att säkra monarkins envälde och på allvar sätta stopp för liberaler och socialister. För henne var varje eftergift till demokratin, som hon likställde med ondska, inget annat än förräderi.
11: Detta har också bäring för avgörandet om vem som är en kvalificerad regent. En grund för att regenten ska ta sin roll på allvar är att denne inte ser världen som meningslös, att denne inte är nihilist, vilket kännetecknar dagens liberaler. En sann regent, en kvalificerad, måste ha känsla för och tro på mening i världen och se sin egna mission i ljuset av denna. För en nihilist spelar det ju ingen större roll vad man gör med sin tid vid makten, vilka beslut man tar, då ju ingenting egentligen spelar någon roll i alla fall.
12: En episod som innehåller flera märkliga paralleller till Victoria; hennes person och gärning. Likt Victoria var Lovisa tyskättad och släkt med sin tids store monark, Fredrik den Store eller Fredrik II av Preussen och verkar i mångt och mycket ha delat samma inställning till tingens ordning.
Poängen med att illustrera Victoria som symbol är, utöver att försöka ge henne ett rättvist porträtt utifrån att försöka förstå vem hon var och stod för, att också belysa essentiella historisk-logiska utvecklingslinjer i vår del av världen, norra Europa. Historien om Victoria är också implicit en historia om grunder i vårt nuvarande politiska paradigm. Jag sluter mig till de filosofer som anser att världen vi lever i är essentiellt historisk (Schelling, Hegel, Heidegger) och således manifesterar olika historiska världar. Således kan den tyska specifika värld som var Victorias inte återkomma. Men på ett principiellt plan kan en värld mer lik den återkomma, liksom den djupt oetiska liberala världen13, i vilket ingenting längre är på riktigt, förr eller senare måste möta sitt slut, och alltför mycket tyder på att den redan är död i andlig mening. Således kan den kvalificerade regenten återkomma, om än i en annan historisk skepnad än den europeiska monarki Victoria tillhörde och som hon såg som uttrycket för denne. Det är ett ofrånkomligt nutida historiskt vakuum att Västerlandet saknar sanna eliter, som folkets tjänare och representanter i gestalt liksom politiskt kvalificerade, då parallellt med detta vakuum de formellt styrande i den liberala världen i stort sett uteslutande i sin gärning manifesterar allt negativt som finns att associera med en suverän. Det andliga substrat som Victoria uttryckte både som regent och som en historisk världs själ, behöver alltså få en ny historisk form, vilket är en fundamental pusselbit för en europeisk framtid i kvalitativ mening, dvs framtid i ontologisk mening. En ny historisk epok behöver inte börja ”från början”, utan kan anknyta till det sanna Västerlandet och dess tidigare högstående uttryck.
13: Som inte ens manifesterar Västerlandet.
Huvudsaklig källa till denna artikel är, utöver i början nämnda dokumentär, Herman Lindqvists Historien om Sverige.
Bach – Air on the G string
Relaterad artikel
Tyskland: Vi har inte kapacitet att försvara vårt land. Swebb-TV.
Synkronistiskt dök denna artikel upp då jag slutarbetade denna bloggessä.
Relaterade poster på Minervas Uggla
Framförallt relaterar denna artikel till än ännu opublicerad essä som jag ännu arbetar på, som i nuläget går under rubriken Sanna och falska eliter. Men av det som redan finns publicerat på MU så relaterar denna i högst grad till följande poster:
Nyhetskommentarer februari 2023
Liberalismen som ett medvetande
Ett försök att analysera liberalismen genom att betrakta den som ett historiskt medvetande. Vilka trosföreställningar vilar den på och vad är det dess logiska struktur de facto frambringar i världen?
Det liberala medvetandet
Ett försök att begreppsliggöra det liberala medvetandet genom att belysa några nyckelaspekter av det i punktform.
Uppföljande kommentarer med anledning av kriget i Ukraina
Kommentarer om Sveriges och Västs politiska agerande i anslutning till kriget i Ukraina, med utgångspunkt i uppföljning av mina kommentarer från i våras.
Några kommentarer med anledning av kriget i Ukraina
Kommentarer med anledning av kriget i Ukraina om svenska riksdagens agerande, om NATO och om effekten av sanktionerna.
