Konsumenten

Konsumentens leverne har en existentiell slagsida. Konsumtionslivet, som är det totalt dominerande i Väst idag, innebär ett visst förhållande till livet och världen, ett existentiellt modus. Detta modus är för konsumenten omedvetet, men manifesteras via hennes1 gärning. Detta är en konsekvens av att oavsett hur lite man tänker på det (och de flesta människor tänker ingenting på detta) så är varje människa bunden till en världsbild. Oavsett om man aldrig har ägnat detta en tanke så manifesterar var och en sin världsbild genom sin livsföring. En sådan karaktär som fångar upp både den världsbild som de flesta av dagens västerlänningar lever, liksom tillika omedvetenheten om denna (samt att existera i omedvetenhet generellt, vilket vi kommer till), kan passande kallas konsumenten. Jag kommer här att beskriva de centrala dragen hos denne karaktär, för att sedan peka på vad problemet med detta är, liksom vad lösningen på detta troligen är, eller rättare sagt vad befrielsen från detta tillstånd är. Då det som här ska sägas kanske kan låta moraliserande eller nedlåtande vill jag inledningsvis säga att syftet endast är att analysera en fundamental pusselbit för Västerlandets prekära tillstånd, och att jag själv inte anser mig stå över detta. Ännu en sak som kan vara värd att nämna är att vi här talar om en perfekt konstruktion, vilka oftast bara existerar i teorin. Så vad som här kommer målas upp är en slags teoretisk karaktär som var och en har olika mycket del i, men anledningen till att detta skrivs är att en stor majoritet har mycket del i den; syftet är som sagt att säga något substantiellt om tillståndet i Väst. Regeln är alltså att dagens västerlänning är konsumenten, mer eller mindre, och som alltid finns det undantag.

1: Jag väljer feminin form här, då denna karaktär lutar åt det feminina. Mer om detta senare.

För att börja vid ytan för att röra oss längre och längre ner på djupet, så kan konsumenten till att börja med beskrivas som passiv till livet, någon som lever passivt. Konsumenten lever livet okritiskt såsom det ”serveras”; tänker – och agerar således aldrig för – något genuint annat. Lyssnar på det som går på radio, tittar på det som går på TV. ”Googlar” och tittar på Netflix. Konsumerar nyheter. I detta ligger både det okritiska accepterandet av det som spelas upp eller visas (generellt: ”serveras”), liksom det passiva i sig att via en TV- eller serietittande tillvaro så levs det egna livet via andra. Själv är man bara en åskådare. Jaget aktiveras aldrig, livet som en egen resa påbörjas aldrig. Samhället är de spår man går i som har plöjts av någon annan. Detta är mer eller mindre ett problem beroende på vem som har plöjt de spåren. Är det mina förfäder eller är det ett globalt företag? Men konsumenten funderar inte på det, utan accepterar det givna som självklart. Till detta kopplar också att livet levs genom ”jobb”, som utgör en del av dessa plöjda spår. Alla måste jobba, men svarar dessa jobb mot den västerländska potentialen, anden? Kan den kanaliseras via dessa ”jobb”? Är en jobbkarriär den livsbana med vilken jag realiserar mitt själv och min person? Jobbar vi som kollektiv för något mänskligt meningsfullt, för nya kulturella höjder? Nej självklart inte. I regel jobbar vi faktiskt för att människor som vi inte ens har någon aning om vilka de är ska kapitalisera på vårt arbete, och det är faktiskt det enda syftet. Vi jobbar för att tjäna kapitalismen, som i sin tur inte ger något av mänskligt värde tillbaka. Och så fort vi inte skulle behövas längre, så är vi dessutom av med detta jobb; eller om vi har fel värderingar, som om kapitalismen själv skulle ha några, eller som om företag skulle vara lämpliga att förklara vilka värderingar som är bra och dåliga – att de kan göra detta beror endast på en maktposition, eller att de själva är rädda att uppmärksammas med ”fel värderingar” av de som har ännu mer makt.

Det finns ytterligare en koppling här mellan kapitalismen och ”världen som serverad” som bör belysas i detta sammanhang, trots att det är något av ett sidospår. Vem serverar världen med dess spår? Den som gör det, i vår tid alltså maktföretagen, har också makten att ta tillbaka det som serveras. De äger ju världen. Vad ska vi göra åt det? Den serverade världen är per definition en slags fälla, även om den inte var uttänkt som sådan. Men det betyder att konsumtionsvärlden inte är statens värld – ett vara som bara innehåller konsumtion, pengar och ting är inte statens vara; det innehåller inga ideal, ingen subjektivitet eller något som står över tingen. Företagsvärlden/konsumtionsvärlden existerar för kapitalister, inte medborgare eller statssubjekt. Att leva i en företagsvärld som uteslutande är detta är att leva i en värld där stater inte längre existerar, även om vi ibland refererar till dessa stater av gammal vana. Företagen kan när de vill ta ifrån oss allt. En återgång till statens värld är alltså en frångång från konsumtionsvärlden. En sådan kamp mellan dessa två skulle inte vara något historiskt nytt i Europa – handelsförbundet Hansan utmanade kungamakten. Om världen kommer i privata händer existerar inga stater.

För att återgå till konsumenten: har hon värderingar? Jag har redan redogjort för det2 och ska inte upprepa mig här annat än att säga nej – inte i den mening hon tror. Inprogrammerade värderingar är inte att ”ha” värderingar. Om man verkligen har värderingar har man approprierat dem självständigt och medvetet. Konsumentens värderingar är – som begreppet säger – just konsumerade (liksom hela hennes tankevärld). Via underhållningsindustri och nyheter. Detta är kopplat till att konsumenten via sin livsstil realiserar en falsk version av sig själv, hon har konsumerat fram sig själv. Normerna är komna ur härmande av de ideal som företagen och underhållningsindustri medvetet förfogar över, vilket de använder sig och styr med väldigt utstuderat och medvetet. Men för konsumenten är problemen mindre vilka ideal hon tar till sig (konsumerar), än att hon aldrig utforskar självet, sin person. Konsumtionslivet stjäl denna upplevelse från henne. Självet kräver ett aktivt utforskande och medvetenhet. Ens egna värderingar upptäcker man via arbete, via att aktiv realisera sig som etisk varelse. Man behöver inte vara helt medveten om detta och tänka i just dessa termer för att det ska ske, processen går med automatik, men den kan medvetandegöras, liksom den kan korrumperas och manipuleras och tas ifrån en. Att vara ”snäll” eller ”schysst” är inte att ha realiserat sig etiskt. Att realisera sig själv etiskt är kopplat till den andliga resa det är att upptäcka vem man själv är. I sin tur har det att göra med att utmana sig själv och sätta sig i situationer där det krävs att man växer och behöver växa. Man realiserar sin ande. Det är komplext och individuellt. Men konsumenten får aldrig upptäcka denna resa, vilket ligger redan i att via serier leva sitt liv genom andra, vilket jag tog upp inledningsvis. I mer generell mening är detta att missa livet, vilket jag tror att en skrämmande andel av dagens västerlänningar i hög grad gör idag. Jag tror att konsumenten på något plan kan känna av detta. Hon tror att hon har värderingar – för hon är ju ofta så säker på vad som är rätt och fel – samtidigt som den etiska potentialen består som orealiserad, vilket bör ge upphov till en slags konfliktkänsla inombords liksom att man inte helt kan döva en känsla av att den moraliska kompass man är så säker på att man har inte ger verklig själslig ro och tillfredsställelse. Om hon hade utforskat sitt etiska jag så hade det kanske tagit henne någon helt annanstans, till helt andra värderingar.

2: Se Liberalen och konsumenten, de vandra hand i hand, som finns länkad bland relaterade artiklar längst ner.

Här ser den vakne en invändning som kan göras: Om konsumtionsindustrin omedvetet ger oss värderingar, kan inte detsamma sägas om traditioner och att växa upp i ett kulturellt sammanhang? Är dessa värderingar verkligen ”approprierade”? Det blir en för stor avvikelse att utreda frågan fullständigt, men den bör kommenteras. För det första så försvinner två problem med den typen av kulturella värderingar: de är inte medvetet konstruerade av en industri som vill skapa en människa för sina syften. Inte heller är de medvetet designade för att vara skadliga, vilket delvis överlappar med det förra problemet. En sund kultur, med värderingar som går vidare i generation efter generation, genomgår organiska förändringar som har att göra med praxis, med livserfarenheter som varje generation gör. Idealt så konserveras dessa och den nya generationen kan således ärva sina fäders livsvisdom. Detta är uppenbarligen något annat och något ojämförligt friskare än att programmeras av en illasinnad industri, men också av en industri som har de bästa intentioner. Detta är, vad jag kan se, de två grundalternativen som står mot varandra. Kulturen som går i arv bör således se till att skydda sig och finna de medel med vilka den kan bestå och skydda sig från att förgiftas. Dock så är det inte så här enkelt – även traditioner kan innehålla det osunda och att något görs ”som man alltid gjort” är ingen garanti för något – men förhoppningsvis så ger det ett visst skydd. Men det osunda kan förstås finnas även där, liksom i en religion som har praktiserats i över tusen år. En av lärdomarna med den franska revolutionen måste enligt min uppfattning sägas vara att det inte ”bara” är att bryta med traditionen hur som helst och anta att ”det nya” per definition är bättre, att det är ”framsteg” med det ständigt förnyande i sig – en tankefälla Västerlandet än i denna dag sitter fast i. Till att börja med måste ”det nya” ges ett innehåll, något måste skapas. Här måste vi dock dra ett streck i denna diskussion och gå vidare med beskrivningen av vår konsument.

Då vi sa att konsumenten inte realiserar sig själv som etisk varelse, så ligger det i detta att konsumenten är etiskt omedveten, och således inte oetisk, utan snarare inte etisk. För att kunna vara oetisk behövs en etik som man avviker från, men i konsumtionsvärlden finns ingen etik på plats från början. Det finns fragment, men detta är ytligt och därför lättmanipulerat. Att ha på sig en mask och veta hur man ska bete sig i olika sammanhang gör ingen etik, i det finns inget djup, utan tvärtom endast yta. En verklig etik skulle vara något som satt i oss på djupet och manifesterade sig genom att röra oss existentiellt, det skulle vara verkliga ideal som vi levde och som skulle innebära att vi var tvungna att på riktigt stå för något. Den liberala konsumtionsvärlden karaktäriseras just av att man slipper göra det. Detta relaterar i sin tur till att under kapitalismen så formar sig ”värderingarna” efter kapitalets krav, och i sin tur är detta relaterat till att en värld i vilken det bara finns ting och pengar är en värld som bara relaterar till den materiella delen av världen och således är en värld som är helt försjunken i omedvetenhet, och i en sådan värld kan inga ideal leva. Som ett vardagligt och lite löjligt exempel på detta så kan nämnas att människor som jobbar övertid ofta refererar till detta som att de ”ställer upp”, trots att de kanske får dubbelt betalt. Att verkligen göra en ideell gärning ger förstås ingenting alls tillbaka i den meningen. (Vad den som jobbar övertid gör är bara en ekonomisk överenskommelse om att offra fritid mot extra betalning.)

Konsumenten är ingen etisk varelse. Hon har ännu inte påbörjat ett etiskt leverne, hon manifesterar inga ideal. Hennes fastkedjande till endast materiella interaktioner gör att hon aldrig realiserar sig. Det enda skyddet mot detta som ännu lever i Västerlandet är det seriösa familjelivet, där alla familjemedlemmar av relationerna gentemot varandra tvingas växa moraliskt, men familjelivet i Väst är hotat, inte minst av de ovan nämnda aktörer som idag kontrollerar ”värderingarna” i Väst, liksom familjens värde blir mindre om de olika familjerna inte lever i samma etiska värld (samma samhälle) och familjeetiken svarar mot ett gemensamt etos familjerna emellan. Då familjen är en väldigt viktigt etikreproducerande entitet i samhället så är det naturligt att de västfientliga aktörerna som nu har sådan kontroll över Västerlandet försöker bryta ner familjen på alla sätt de kan (HBTQ och feminism tjänar till detta – vilka konsumenten okritiskt tar till sig). Jag skulle säga att det är i familjelivet och i livet familjerna emellan som Västerlandet och dess nationer idag ännu är som mest levande. Att familjerna samverkar och försöker skapa egna sammanhang så gott det går är därför ett sätt att skydda sig mot angreppen på Västerlandet och skapa förutsättningar för en morgondag. Familjen är en oumbärlig entitet för Västerlandets bevarande.

Konsumenten är inte en etisk varelse. Detta är mindre synligt i det vardagliga samhällslivet, men blir plötsligt väldigt synligt när konsumenten får för sig att syssla med politik. Hon blir då en liberal, för det är allt hon känner till och kan inte föreställa sig något annat. Det är den enda position hon har visats och serverats, som har presenterats för hennes sinnen. Den är också presenterad för henne som ”den goda” ideologin, ”demokratin”, som står i kontrast till alla andra politiska system och idéer som således är onda – och detta är förstås något hon okritiskt köper. Så behändigt – godheten kan enkelt konsumeras, och man slipper dessutom att tänka själv. Att denna karaktär inte besitter någon moral eller några ideal, aldrig står upp för något, kan så enkelt dagligen beskådas genom att betrakta Västerlandets politiker. Det finns ingen gräns för vad de inte kan stå upp för, för vilka självklarheter de kan kasta under bussen. Könens existens, att en stat är till för dess medborgare, de europeiska folkens själva existens – absolut inga gränser finns. Därför upplever människor dem och beskriver dem korrekt som ”ryggradslösa”. En ryggradslös människa kan inte ha någon moral. En slavsjäl har den moral hon ”får” ha, och vad den innebär uppfattar hon blixtsnabbt.

I detta ligger en existentiell fråga om mänskligheten: kräver vi inte av människan att hon ska vara en etisk varelse? Om så, så innebär det strikt taget att den icke-etiska människan inte är en människa. Vad det innebär i sin tur går tillbaka till en fundering som jag luftade i början av MUs historia3 – nämligen att människan ännu inte är född. En planet full av konsumenter kan knappast vara meningen med mänskligheten. Men det finns en annan sida av detta problem: i världen som den ser ut nu, åtminstone västvärlden, så är inte den etiska människan välkommen. I Väst av idag – så totalt nedsänkt i materialism och korruption – så är den etiska människan tveklöst en fiende, liksom för den som försöker vara en etisk människa Väst av idag endast kan vara en fientlig värld.4

3: Se Övergripande tolkning av Västerlandets historiska situation.
https://level.minervasuggla.se/overgripande-tolkning-av-vasterlandets-historiska-situation/

4: Detta är vad filmen Joker handlar om, som jag har analyserat. Se Vad handlar filmen Joker om?
https://level.minervasuggla.se/vad-handlar-filmen-joker-om/

Mycket av det som presenteras som etik idag har sin grund i osunda källor, som till exempel avundsjuka, hat, feghet, undflyende och ren dumhet. Konsumenten (eller liberalen) undflyr idag det faktum att hon är västerlänning, svensk osv, och flyr ut i en abstrakt ”mänsklighet”. Hon flyr sin nation, det sammanhang som konkretiserar henne andligt. Då slipper man att stå upp för något, för det implicerar avgränsning mot något annat, mot inte-vi. Som vi ser i vår tid så är denna flykt total, och den kallas vidrigt nog för godhet. Den liberala världen är det falska erbjudandet att få leva utan subjektivitet, att kunna göra avkall på allt som bygger upp en till den man är för att på så sätt slippa stå för något.5 Man undrar hur konsumenten för sig själv motiverar försvar och säkerhetsåtgärder mot utländska hot, då distinktionen inhemskt och utländskt i hans ”värld” har förlorat all mening. Ändå opererar försvarsapparaten som det inte vore så. Nation och kultur är också bortblåst i konsumtionsvärlden, och den stat som ersätter sin kultur med en konsumtionsvärld har just ersatt sin kultur med vär(l)delösa ting och skräp vart än ögat ser, och den etiska aspekten av de kulturella traditionerna med ”värden” som ligger i företagens händer, enligt genomgång ovan. Ande ersätts med plast och gift, kulturen gröps ur. Konsumenten tillhör inte någon värld, någon kultur, utan har ställt sig utanför. Konsumtionsvärlden och den liberala kapitalistiska världen är ett – ett substitut till att leva i en civilisation, en kultur, som sagt. Och eftersom detta har hänt fullt ut i Väst, så är Västerlandet inte längre synligt för våra sinnen, annat som byggnader eller andra rester som står ut som museiföremål på vissa platser. Västvärlden är dock inte ensam om denna process, den händer i alla länder som implementerar en rent materiell livsmiljö, som jag skulle anta att Kina och andra asiatiska länder har gjort exempelvis, ironiskt nog under inbillningen att de skapar ett alternativ till den västliga hegemonin (BRICS, den multipolära världen). Alla rent materiella världar är i bästa fall bara olika varianter av historiens slut i Fukuyamas mening. (Likaså är konsumenten densamme oavsett om hon är ”svensk” eller ”kines”).

5: Problemet är bara att det är Väst ensamt som sysslar med detta självbedrägeri. De andra civilisationerna på Jorden anser sig inte vara del i någon mänsklighet, även om vissa av dem till del har lurat sig till detta. Några av dem är enligt min uppfattning i färd med att skapa förutsättningarna för att i framtiden få uppleva den här typen av problem och villfarelser.

Då vi har rört oss från ytan ner på djupet har vi nu sett att konsumenten lever ett rent materiellt liv, ett liv som bara relaterar till ting, till den materiella aspekten av världen. Det betyder kortfattat att den andliga aspekten av världen är ”avstängd”. En utveckling av vad detta mer i detalj innebär får vara ämnet för en annan gång, men den som är bekant med de stora tyska filosoferna kan ungefär förstå vad jag menar. Ideal tillhör den andliga världen och om ett sådant verkar i världen6 så är det synligt. Gudarna och templen är levande, och idealen sträcker sig ut i hela samhällskroppen och lever. Den materiella konsumtionsvärlden är negationen till detta tillstånd (men negationen har också ett utseende). Ett exempel på ett land som genom historien på ett sunt sätt har manifesterat vad jag menar skulle kunna vara Indien (Bhârat). Om inte Västerlandet skulle vara förlorat i konsumtionsexistens så skulle det vara mer synligt att Indien är ett land vars kultur Västerlandets idag osynliga kultur är organiskt besläktad med, och Indien skulle också kunna vara en verklig politisk vän till Västerlandet baserad på besläktad andlighet. Men vi i Väst idag känner inte vår autentiska andlighet. Denna kan dock återuppväckas, och det vore också, enligt min övertygelse, botemedlet och början till befrielsen från det materiella tillståndet. ”Svaret” på frågan hur vi tar oss härifrån, som jag talade om inledningsvis, är således religion. Som flera tänkare har insett, exempelvis FWJ von Schelling, så är människan religiös i sin konstitution, men den västerländska människan av idag saknar ett objekt att kanalisera detta i. Häri ligger en implicit övertygelse från min sida, nämligen att den kristna epoken är över och att den inte kommer att komma tillbaka. Kristendomen kan aldrig bli levande igen i exempelvis Sverige. Alltså står vi inför problemet: vad ska ersätta kristendomen? Något måste göra det, och fram till den dagen så lever vi i en strikt materiell existens, vilket är att säga – vilket också Schelling förstod – att vi lever i ett tillstånd av medvetslöshet. Att leva strikt materiellt är att vara medvetslös.7 Västerlandet har faktiskt en lång tradition av att förstå detta. Denna medvetslöshet är återigen, liksom i fallet etikens avsaknad, lättare synlig hos våra politiker, som försöker utföra det politiska ämbetet helt utan att fråga sig politikens grundläggande frågor och ta sig an och brottas med politikens filosofiska frågeställningar. De är helt aningslösa om politikens abc, om politikens fundamenta. De antar att det inte finns någonting som behöver tänkas. Politik är godhet, som i sin tur är en konsumtionsvara (det är inte som att heller ‘gott’ och ‘ont’ är ett filosofiskt problem för dem, vad som i så fall i sig självt skulle vara substansen i dessa begrepp). Detta är ett uttryck för medvetslöshet. Utifrån samma medvetslöshet så kan de därför inte heller föreställa sig att politik kan tänkas annorlunda. Detta är en delförklaring till att det i Väst inte finns något genuint annat vi kan rösta på. Detta politiskt döda tillstånd har stagnerat till en ”värdegrund” som man inte får röra sig utanför, dvs det politiska (polemiken) är a priori avstängt, och ändå presenterar sig detta döda tillstånd som en ”demokrati” och olika val, olika partier. Och kopplat till detta är också förstås att det för den medvetslösa politikern bara finns materiella politiska frågor – att världen är strikt materiell översätts politiskt som att världen är en ”ekonomi” och att politik uteslutande är ekonomiska frågor och spörsmål. All verkligt politik, politiska idéer, är a priori frånvarande, eftersom de skulle förutsätta medvetande. För att utsäga tydligt vad som redan borde ha framgått så står inte Västerlandet idag för några ”ideal” – vi är så långt ifrån detta man kan komma – utan Västerlandet befinner sig i ett tillstånd av medvetslöshet, vilket innefattar att ett självmedvetande saknas. Man skulle till och med kunna säga bortom medvetslöshet, då det prekära tillståndet befästs av att den redan frånvarande kulturen och konsten, vilken den västerländska själen kan spegla sig i och bevara och utveckla sin självmedvetenhet, också har ersatts av aktivt framställt gift, framtaget för att göra maximal skada. Utstuderad antikultur är vad vi har. Det är nu det som injiceras i barnen och ungdomen, inte bara via underhållningsindustrin, utan också som en standard i utbildningsvärlden, både på låg och hög nivå. Andlig krigföring helt enkelt, och en kvalificerad makthavare skulle naturligtvis känna igen den som sådan och reagera, men det skulle kräva både förmågan och ryggraden, båda vilka Västs politiker just saknar. Därför kan räddningen återigen bara vara religionen, vilket innebär sunda och sanna bilder som själen kan spegla sig i, komma till självmedvetenhet av och börja växa.

6: Vilket strikt taget är fel ordval eftersom ‘värld’ egentligen är att kategorisera till det andliga snarare än det materiella.

7: Detta kan också uttryckas som att konsumenten lever en strikt biologisk existens; den andliga dimensionen av existensen är avstängd.

I detta ligger ytterligare en sak som här bara kort kan, men måste, nämnas utan att gå in på det närmre, även om det faktiskt redan har sagts implicit. Religionen som det här är frågan om kan inte vara en religion vilken som helst, utan måste vara den rätta religionen, den som är sann för den västerländska själen. Det handlar snarare om att återupptäcka än att skapa något på ett tomt blad, även om det ska vara en religion för vår tid och en religion som ska ta vid på den station vi idag står. Men detta är därför också uppbundet med att återupptäcka vilka vi är. För vi är inte konsumenter. Konsumenten är människan av det nihilistiska tillståndet, den sant religiösa är människan som har befriats ur detta. Sann västerländsk religion är hednisk. Det innebär inte statisk, eller en evigt stillastående form. Inte heller är den ändlig eller absolut. Den är inte relaterad till en gud på det sätt som abrahamitiska religioner är, inte heller är den dogmatisk som de är. Man kan vara religiös på olika sätt. Den liberala politikern är också en religiös människa. I det att hon inte kan förställa sig något annat än den liberala, sekulära världen ligger utöver det som vi redan har gått igenom att hon är religiös på ett dogmatiskt, abrahamitiskt sätt. Hon är absolut troende på dogmer, liksom på den sinnliga världen och att den sinnliga världen är allt. Därför är hon så hårt låst till den. Liberala institutioner (EU, FN, NATO) liksom dess maktgarant USA är gudar och dess påbud (lagar, konventioner, de mänskliga rättigheterna) är gudomliga budord. Det sekulära liberala medvetandet ser jag som ett arvsmedvetande till det kristna medvetandet.

Att sakna religion, rättare sagt att vara utan sin själsligt korrekta religion, är alltså enligt vad jag påstår att leva i medvetslöshet. Vad är det? Det är att leva utan ett existentiellt medvetande. Det är det existentiella medvetandet som är grunden till att kunna orientera sig i världen. Det ger kompass, ande, ideal, riktning. Detta manifesteras också i den medvetnes livsföring. Konsumenten, som saknar ett sådant existentiellt medvetande, är således dömd till att planlöst och riktningslöst vandra runt i materien.8 Den enda riktningsgivaren är de ekonomiska strukturerna, som inte den materiella världen kan undkomma, och förhoppningen på en meningsskapande tillvaro faller på jobbet, och utbildningen inriktas på jobb och företagande, liksom politiken på jobbskapande. Jobbens, pengarnas och tingens värld, i vilken konsumenten bor, är helt enkelt den strikt kvantitativa världen. Dess ontologiska grundval är rumstid i fysisk-matematisk mening, även den alltså kvantitativ.9 Det kvantitativa känner bara det kvantitativa, och den kvantitativa principen är således ständig kvantifiering (evig tillväxt, fler produkter till exempel). Den kvantitativa är således ständig kvantitativ expansion, vilket är att säga expanderande medvetslöshet. Kvantitativ expansion svarar väl som beskrivande princip för Västerlandets beteende. Västerlandet, som inte känner något annat än detta och inte kan föreställa sig något annat, antar därför också att det förfogar över en universalitet. Västerlandet pretenderar alltid på att vara det universella rättesnöret i världen. Den som inte känner den kvalitativa dimensionen kan heller aldrig överskrida den kvantitativa, och blir därför fast i den kvantitativa, i konsumtionsvärlden. Jag tolkar grottliknelsen i Platons Staten som att han åtminstone bland annat talar om detta10; den sinnliga världen som en skuggvärld är alltså ett uttryck för vad jag har sagt här.

8: Liksom liberalen utsiktslöst försöker orientera sig politiskt, och ställer sin förhoppning till att kunna göra det till ”värderingar”. Om dessa är så ”fina” som möjligt så tror hon att det hjälper henne att bättre få guidning av dem – det är så ofattbart ytligt hur detta fungerar. Den liberala politiken är helt låst till världen som helt sinnligt föreställd.

9: Jag tror filmen Cube bland annat utforskar den meningslöshet som detta ger upphov till. Denna har jag analyserat. Se Analys av filmen Cube.
https://level.minervasuggla.se/analys-av-filmen-cube/

10: Det är möjligt att han talar om flera saker samtidigt, men vi lämnar det utanför denna essä.

Det finns en intressant estetisk parallell till allt som har diskuterats här. I konsumtionsvärlden finns inget vackert, inga vackra bilder, ingen konst. Bara kaos och vidrighet. Det räcker att vara lite känslig för sådant för att vara helt utmattad av intrycksbombardemanget efter en visit på ett så kallat köpcenter – en perfekt term på vad som är det ”andliga” centret i den liberala världen. Konsumtionsvärlden är koncentrationen av det fula, vilket den sprider och tillåts sprida över precis hela samhällskroppen med sin reklam. Många reagerar instinktivt på den med avsky, vilket är sunt. Då reklambilden är strikt bunden till den materiella världen, så är den att betrakta som ett slags substitut till konst. Det andliga däremot, har enligt flera filosofer en inneboende koppling till konsten. Konstens sanna objekt är det andliga. Det andliga är objektivt och därför bortom våra subjektiva intentioner. När vi ser det sanna så blir vi hänförda. Religiös konst är ofta hänförande – även sådan som tillhör andra folk. Men själens sanna spegling kan bara ske i den konsten som speglar ens egna väsen. En vacker staty av Buddha exempelvis, kan för mig som västerlänning vara saligt vacker att betrakta – men jag upplever inte mig själv i den, jag upplever ingen spegling av mitt väsen.11 Detta är relaterat till den andliga delen av mig själv. Konsten är därför det medel med vilket religionen bryter fram, med vilket sanningen bryter fram. Konsten är det mest essentiella medlet för att väcka upp oss till medvetande. När konsten således är frånvarande, så kan själen inte spegla sig i sin omgivning – dess värld är inte synlig. Ovanpå detta kommer reklamens aktiva nedbrytande, och reklamen är intryckt på snart varenda lediga yta.

11: En vacker tavla föreställande Jesus påverkar mig mer på djupet, liksom att lyssna på Bach.

Ju längre nedfallen i medvetslöshet, ju mer mottaglig för manipulation och antikultur. Ju lättare ett offer. Den som är medveten och självmedveten är mer svårligen ett offer. Den medvetne är mer immun mot andlig krigföring. Jag upplever att det finns en könsaspekt här, och jag återknyter därmed till konsumenten som en hon. Min erfarenhet säger mig att kvinnan har lättare att falla i sömn än mannen, och jag ser det som att detta säger något om kvinnans och mannens väsen. Med det sagt så ska det för säkerhets skull direkt utsägas att jag talar just om väsen-nivå – gott om individuella kvinnor är så klart mer medvetna än många män, liksom den absoluta majoriteten av män är djupt nere i medveteslöshet. Men kvinnor verkar generellt ha närmre till konsumtionsvärlden än män – rentav verkar många fröjdas i den. Kvinnor verkar mer sällan uttrycka sig kritiskt till antikultur, vilket kan betyda att de inte genomskådar den som sådan. Samma sak gäller korrumperad ”utbildning”. Detta avspeglas i den politiska polarisering vi ser idag i Väst, vars könsaspekt uppenbarligen finns där. Detta tror jag helt enkelt är knutet till könens principer, enligt vilka mannen är aktiv och kvinnan passiv, mannen ande och kvinnan jord, mannen sol och kvinnan måne. Allt är som det ska vara, men kvinnan faller mer offer i en värld som befinner sig i ett uteslutande materiellt tillstånd. Kvinnan som sexobjekt tillhör också detta tillstånd. Det skulle vara väldigt intressant att bevittna de två könens reaktion på en ny impuls från anden, den könsliga aspekten av den.

Det manliga elementet som sol (över Gandalfs huvud) och det kvinnliga som måne.

Att Väst idag befinner sig i en rent materiellt tillstånd innebär alltså medvetslöshet och avsaknad av subjektivitet, vilket är att säga definierande och vägledande ande. Ett folk är ett sådant subjekt, och om anden är levande så manifesteras det genom att detta folk agerar existentiellt medvetet i världen, de går sin existentiella bana med självsäkra steg. Idag är Västerlandet strikt taget inte närvarande, men de geografiska ytor som vi förknippar med det består ju. Till dessa ytor har vem som helst tillträde för att leva det glada livet som konsument och heja på ett fotbollslag. Denna avsaknad av både Västerland och subjektivitet är grunden till att Västerlandet uppfattas som en slags ”neutral” värld, vilket redan Carl Schmitt insåg och skrev insiktsfullt om. Detta är en viktig grund till att förstå liberal ”politik”. Den liberala världen försöker vara en slags ordning som inkorporerar ”allt” – alla religioner, alla mänskliga uttryck. Därför stöter den på olika sätt på omöjligheter eftersom att detta inte går; en värld kan inte innehålla alla andra världar och ändå själv vara en värld. Detta bygger i själva verket på att den liberala världen förnekar sin egen ande. Och Väst blir således till slut allt annat än Väst, vilket är vad vi håller på att bevittna i vår tid. ”Väst” av idag tror sig kunna betrakta alla världens religioner och folk från en ”neutral position”, som aldrig kan existera. Likaså projicerar den in denna föreställning i resten av världen, och tror exempelvis att religion per definition är något apolitiskt, att en religion inte har några politiska konsekvenser. Religioner avspeglar så klart olika världsbilder, och kan vara oförenliga med varandra. En värld har sin egen religion och inga andra. Väst idag har alla andra religioner och ingen egen. Det är från denna, materiella, av våra politiker föreställt ”neutrala” position alla andra religioner betraktas. Den betraktas också från det medvetslösa tillstånd de själva befinner sig i; de antar att religion är ”oviktigt”, saknar betydelse och bara har att göra med att ”man tror på någon gud” och ber lite till denne. Att de tror så är logiskt och ligger helt i linje med vad som här har sagts. Det finns, som Schmitt insåg, ingen ”neutral” yta i världen.

Den materiella konsumtionsvärlden, det så kallade ”Väst” av idag, kommer inte att bestå. Det är helt enkelt inte en mänsklig värld. Frågan är endast vad som ersätter den. Och konsumenten å sin sida, tillhör ingen värld – hon är ställd utanför varje värld. Att tillhöra en värld är att ha det konsumenten måste göra avkall på för att kunna realisera sin falska existens: transcendens, ande, kultur, civilisation, historia.


Här är två exempel på sublima kompositioner av Bach. Ses utan reklam genom att exempelvis använda webbläsaren Brave.


Relaterat på Minervas Uggla

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *