En av de kriser som Västerlandet befinner sig i som är mindre uppmärksammad är att en stor andel västerlänningar saknar en religion i sitt liv. Det är ett konkret och stort problem, och jag kommer här att diskutera varför det är det, samt avslutningsvis vartåt Västerlandets historiska situation pekar i denna fråga.
Det första som är värt att nämna för att förstå problemet är att även om man inte har något i sitt liv som man förstår som en religion i konfessionell mening så har människor ett religiöst behov, helt enkelt eftersom människan har ett behov att att finna mening i tillvaron. Människan är väldigt mottaglig för meningsskapande narrativ och bilder, det är därför barn fascineras av och kan bli uppslukade av sagor, liksom vuxna blir det av motsvarigheter lämpade för vuxna, som till exempel filmer med mytologiska inslag. I en civilisation som saknar religion så kan andra civilisationers religioner utgöra en stark lockelse, som vi i Väst har sett med framförallt Österlandets religioner, kanske framförallt buddhism och nyandliga rörelser med österländska inslag. Människan är ”religiös” även om hon saknar en religion, vilket resulterar att hon lätt projicerar in sitt religiösa beteende i objekt som inte i sig svarar mot det religiösa behovet, som till sin prima facie natur inte svarar mot meningsanspråket. Politik är ett klassiskt exempel på område inom vilket detta sker, och vi ser idag i Västerlandet hur politik på ett mycket utbrett sätt förstås i kategorierna ‘gott’ och ‘ont’, även om själva orden inte används, liksom hur enskilda politiska frågor drivs och begrepp förstås på ”religiösa” sätt.1 Till människans religiösa komponent hör också att världen i sig inte är direkt tillgänglig för oss2, vilket gör att var och en är tvungen att tolka världen omkring sig, och ju mindre man gör detta medvetet, ju mer blir denna nödvändighet en omedveten process. Alla människor orienterar sig efter en världsbild, medveten eller omedveten, alla människor tror på något angående hur saker förhåller sig, det är därför filosofen Martin Heidegger säger att ”ingen människa är utan religion”3.
1: Vilket inte ska missförstås att mena att politisk fanatism och passion är något negativt.
2: Detta är en utsaga som egentligen kräver en längre förklaring, vilket inte lämpar sig här. Kortfattat så syftar jag här på att om världen och existensen vore helt klar, transparent och totalt tillgänglig för oss, så skulle inte det religiösa behovet finnas, då det inte skulle finnas några mysterier och existentiella frågor att brottas med. Uppenbarligen är så inte fallet, människan vet inte sin roll i världen, och existensen som sådan, som ett varför, är alltid med oss i bakgrunden som obesvarad. Således uppstår behovet av att söka förklaringar, för vilka vi vänder oss till religion och filosofi. Inte ens den fysiska världen framför ögonen på oss är direkt tillgänglig som en slags statisk uppsättning av fakta, som vårt språk speglar. Inte heller förklarar konventionell vetenskap, exempelvis fysik, vad världen är.
3: Se klippet längst ner: Martin Heidegger Interview with a Monk (English Subtitles)
Hur tolkar då den västerländska människan världen? Det mest allmängiltiga svaret är förmodligen att den vetenskapliga revolution som ägde rum i Västerlandet fundamentalt strukturerade om vår världsbild, vilket har uppmärksammats av olika tänkare men vars betydelse ännu idag inte verkar vara förstådd. Vår förståelse är dels att vi är obetydliga varelser i ett oändligt kosmos, samt att vi lever i ett materiellt universum (vilket lyder under fysiska lagar), vilket får djuppsykologiska konsekvenser. Detta gör sammantaget att mening med världen känns längre bort än någonsin, i synnerhet är det en skarp kontrast till tidigare föreställningar om människans värld i skapelsens centrum. Den vetenskapliga världsbilden verkar i praktiken ha lett till ett brott med kristendomen, oavsett om detta var inneboende nödvändigt eller ej i förändringen av världsbild. Sverige var för inte länge sedan ett strängt kristet land, men befinner sig idag onekligen ”efter” kristendomen, och det gäller också för de flesta andra västerländska nationer. Själv tror jag att detta bland annat beror på att kristendomen som myt har tappat kraften över västerlänningarnas psyken, och jag tror inte att den inte kan komma tillbaka.4 Att vi befinner oss ”efter” kristendomen betyder dock också att vi befinner oss efter att en stor religion har haft ett metafysiskt grepp om Västerlandet, utan att något nytt har ersatt den. Vi lever alltså i en vakuumsituation, mellan religioner. Det naivt och tro att (en ny) religion inte behövs, och jag har redan angett några skäl till detta, och kommer nu att ange ytterligare skäl till varför vi behöver en ny religion.
4: Vi blir ju i princip också (indirekt) idag upplärda att ignorera kristendomen och inte förstå den som vår tradition eller grundmyt, och det är väl idag få som närmar sig den utifrån ett egen nyfikenhet och andligt driv. Vi är flockdjur, och det är förmodligen aldrig så sant som när det gäller de yttersta föreställningarna om världen, frågor kopplade till existens och etik.
Religionen är basen för en civilisations gemensamma meningsstrukturerande medvetande och självmedvetande. Religionen är det ”andliga limmet” som håller ihop civilisationen (eller staten). Utan en gemensam religion så faller civilisationen sönder i inkoherens och splittring. Det räcker att titta i historien, och samtiden, för att se hur det ser ut när stora religioner differentieras upp i olika skolor eller inriktningar, erfarenheten visar då att konflikt ofta är att förvänta sig, liksom det i ännu högre grad är fallet när folk med olika religioner lever inpå varandra (vars betydelse är att folk med kvalitativt åtskilda medvetanden och världsbilder lever inpå varandra.5 Människor som förstår sig själva som religiösa är som regel väldigt medvetna om vem ‘den andre’ är.). Religion är basen för en gemensam etik och behandlar etiska frågeställningar. Vidare så är religionen ett gravitationscentrum för det gemensamma medvetandet, guden, utifrån vilket livets meningsstrukturer emanerar och propagerar sig i i samhällsstrukturen och institutioner.6 Detta kan exempelvis manifesteras genom att olika gudar förkroppsligar olika samhällscentrala egenskaper, olika ideal. Religionen är essentiell som identitetskomponent, och dess ritualer innehåller alltid delsyftet att markera detta, utöver vad själva ritualen syftar till. Dess narrativ och meningskomplex ger struktur och riktning i ett universum som annars blir kaosartat för människan. Centralt är också att den tillfredsställer människans psykologiska meningsbehov samt rotar henne i existensen, så att hon inte blir främmandegjord för varat7 och behöver fly från det in i olika former av bedövning (exempelvis in i jobb eller konstant underhållning), samt får en grund för egen medveten agens i varat/kosmos.8 Religionen är den mest grundläggande och djuppsykologiska myten, utifrån vilken världen öppnas upp för oss på ett specifikt sätt. Utifrån detta sagda kan vi också ana magnituden av de problem och den förvirring och kaos som väntar en civilisation som för länge är utan religion. Religionen kan också ses som civilisationens skelett, utan vilket den imploderar.
5: Liberaler vägrar förstå att det inte finns någon gemensam fond ”bakom” detta, på vars bas man kan enas. Liberalen sekulära världsbild är bara ytterligare en världsbild, liberalens religion.
6: Vi ser idag i det postliberala Väst hur universiteten har tagit rollen från kyrkan och spinner etiska doktriner utifrån ideologiska utgångspunkter som sedan propageras ut i det övriga samhället som en ”värdegrund”. Symboliskt viktigt är förstås att den ”gamla” kyrkan tvingas buga för den nya religionen och överge sina egna doktriner till förmån för regnbågsdoktrinen.
7: Jag skriver ‘varat’ och inte ‘skapelsen’ då det förra är mer neutralt och inte implicerar att världen är skapad (av någon).
8: Åtminstone är detta vad en religion borde göra, även om alla religioner inte gör detta.
Efter dessa utsagor om religion och dess funktion i allmänhet så kommer vi till att det självklart inte kan vara godtyckligt vilken religion man anammar. En grundläggande anledning är att religion, liksom filosofi, ska sträva mot sanning, och bygger på den gemensamma upplevelsen av sanning.9 Det går inte att försöka tro på någonting man egentligen inte tror på för att man behöver en religion av praktiska skäl. Därefter kommer två skäl till varför religionen inte är godtycklig som hör ihop, nämligen att religioner är kompatibla och inkompatibla med olika folk, samt var dessa folks medvetandeprocess (utveckling)10 befinner sig. Som vi ser hos psykologen och tänkaren Carl Jung, som myntade begreppet det ‘kollektiva omedvetna’, så är dessa kollektiva medvetanden olika för olika folk, alltså innehållande olika psykologiska arketyper och kollektiva processer. Detta är något tabubelagt i Västerlandet, men kan i denna diskussion inte ignoreras, eftersom det implicerar att västerlänningarna inte kan anta andra folks religioner, då det helt enkelt inte fungerar, det får ingen genuin ”effekt”, och kanske till och med gör situationen värre. Här följer ett citat från Jung, som är en av våra främsta och sentida tänkare angående det ämne som här diskuteras:
”[…] Shall we be able to put on, like a new suit of clothes, ready-made symbols grown on foreign soil, saturated with foreign blood, spoken in a foreign tongue, nourished by a foreign culture, interwoven with foreign history, and so resemble a beggar who wraps himself in kingly raiment, a king who disguises himself as a beggar? No doubt this is possible. Or is there something in ourselves that commands us to go in for no mummeries, but perhaps even to sew our garment ourselves?
I am convinced that the growing impoverishment of symbols has a meaning. It is a development that has an inner consistency. Everything that we have not thought about, and that has therefore been deprived of a meaningful connection with our developing consciousness, has got lost. If we now try to cover our nakedness with the gorgeous trappings of the East, as the theosophists do, we would be playing our own history false. A man does not sink down to beggary only to pose afterwards as an Indian potentate. It seems to me that it would be far better stoutly to avow our spiritual poverty, our symbollessness, instead of feigning a legacy to which we are not the legitimate heirs at all.”11
9: Vi utelämnar här diskussion om sanning som ett filosofiskt problem, exempelvis huruvida en sådan finns.
10: Med vilket jag inte åsyftar ‘process’ i meningen linjär framstegsprocess. Snarare menar jag i mer neutral mening ‘skeende’, utan normativ konnotation.
11: Carl Jung. The Archetypes and the Collective Unconscious.
Jung inser alltså att försöka anta andra folks religioner, till vilka vi inte är de legitima arvingarna, bara kan bli en teaterföreställning. När han pratar om ”impoverishment of symbols” så pratar han om de kristna symbolerna, och han tror alltså att deras avtagande effekt på oss har en mening, då det är en utveckling i vilken han ser en ”inre konsistens”.
Vi står alltså inför nödvändigheten av en ny religion som kommer inifrån, utifrån Västs egna andliga process. Men var befinner sig Väst i ”andlig” mening? Och vad kan vi utläsa från historien om Västs medvetandeprocess? På den första frågan kan man naturligtvis svara allmänt: på en mycket låg nivå, så låg att Väst är existentiellt hotat. Det finns inte ett område inom vilket detta inte är synligt. På den andra frågan kan man kanske svara att historiens gång uppenbarligen inte är synonym med en generell medvetandehöjning eller något ”framåtskridande”, vad man nu än lägger i det begreppet. Detta motsäger inte att historien/tiden har egenskaper utöver ordnandet av händelser i tid, exempelvis att den ”innehåller” ontologiskt verkliga epoker vilka står i relation till och behandlar ett kollektivt medvetande i världen. Det kan i så fall betyda att ett visst religiöst medvetande är förbundet med en viss historisk epok. Vidare att det är upp till oss som lever nu att komma underfull med vilket religiöst medvetande som är det passande för vår tid / för en kommande tid. Jag tror detta är den stora uppgiften filosofer och poeter nu står inför. Om människan vill höja sitt medvetande och bli en mer medveten agent i kosmos så krävs det att detta jobbas med medvetet, det krävs en religion som driver på för att öppna våra ögon. Det krävs också en religion med en myt som tar vid i vår tid, med det högteknologiska samhälle vi lever i (ett samhälle som manifesterar fenomen för vilka vi saknar en inkorporerande myt och etik). Som Heidegger noterade, så är teknologin en kraft som formar (om) världen utan att vi har förstått oss på teknologins väsen. Teknologin behärskar oss mer än vad vi behärskar den. En ny religion måste därför förstå sig på teknologin som kraft och inkorporera teknologin i sin myt, det är förmodligen den mest konkreta innebörden av att religionen måste ta vid i ”vår tid”. Teknologin som kraft i världen, en kraft bortom människans kontroll och dess implikation för världen är vad som står i centrum av den andra halvan av Heideggers kända intervju med Der Spiegel från 1966, som har fått den kända rubriken Only a god can save us12. Teknologi har, påpekar Heidegger, ingenting att göra med verktyg eller instrument. Det är snarare en kraft som implicerar en ny relation till världen, och vars essens vi fortfarande har framför oss att begripa. Den är bunden till den västerländska filosofiska traditionen, ur vilken teknologi och vetenskap har sitt upphov. Det ligger i det tyska folkets historiska mission att ”bemästra” (sublate, aufheben)13 denna kraft, vilket det inte ligger i människans kraft ensam att göra. Heidegger ser därför att det vi bör göra är att förbereda ankomsten för den nya guden, den gud som tillhör den kommande eran.14 Likt Jung som citerades tidigare så ser Heidegger att detta kräver en ny religion / ny världsbild / nytt förhållande till världen15 som måste uppkomma ur Europas egna andliga process och tanketradition:
”Heidegger: […] [M]y conviction is that only in the same place where the modern technical world took its origin can we also prepare a conversion (Umkehr) of it. In other words, this cannot happen by taking over Zen-Buddhism or other Eastern experiences of the world. For this conversion of thought we need the help of the European tradition and a new appropriation of it. Thought will be transformed only through thought that has the same origin and determination.
SPIEGEL: You mean, in the same place where the technical world took its origin it also must. . . .
Heidegger: . . .be sublated (aufgehoben) in the Hegelian sense — not set aside but sublated, though not through man alone.
SPIEGEL: You attribute to the Germans a special task?
Heidegger: Yes, in the sense explained in the dialogues with Hölderlin.”12
12: “Only a God Can Save Us”: The Spiegel Interview (1966). http://www.ditext.com/heidegger/interview.html
13: Betydelsen i praktiken här är i min tolkning att: bemästra/integrera i andlig mening, förflytta till medvetet förhållningssätt till världen, ”ta in”, vilket också innebär en omkonceptualisering av teknologi, genom vilken vi ”har” den i egentlig mening.
14: Jason Reza Jorjanis ‘Prometheism’ är ett svar på vad Heidegger diskuterar här.
15: Formuleringar han inte själv använder, jag tolkar honom här.
Alltså, utöver att det finns allmänna skäl till att Västerlandet behöver en ny religion, så finns det också en konkret historisk situation som pekar mot specifika villkor och riktningar.16 Redan Hegel (1770-1831), i vars tankesystem kristendomen ingick som en sanning, tolkar jag som att han såg att världsandens rörelse (för vilken kristendomen endast var ett bildligt uttryck) också pekar bortom den, och han ger uttryck för vad som är mycket svårt att tolka på annat sätt än att filosofen (med estetiskt sinnelag) bör skapa nästa religion (mytologi).17 Som kan ses i världshistorien, så vore detta faktiskt inte heller något nytt. Den moderna världens brott med gamla symbolers och kristendomens verkan på oss upptar också Joseph Campbell i epilogen till Hjälten med tusen ansikten, i vilket det finns en hel del som jag har svårt att instämma i, men den sysselsätter sig ändå med samma ämne som här har diskuterats, och jag anser att han har rätt när han säger att ”[…] vad problemet gäller är inget mindre än att göra den moderna världen andligt relevant[…]” samt ”[d]et är inte djurriket, inte växtriket, inte sfärernas mirakel, utan människan själv som är det avgörande mysteriet.”18Jag uppskattar också de avslutande raderna, vilka påminner om att detta är inte bara något som kommer att hända av sig självt, utan det händer den dag när vi tar steget, vilket betyder att några få måste gå före.
”Den moderne hjälten, den moderna individ som vågar hörsamma kallelsen och söka efter boningen för den närvaro med vilken det är hela vårt öde att försonas, kan inte, får verkligen inte, vänta på att samhället ska ömsa sitt skinn av stolthet, rädsla, rättfärdigad girighet och helig missuppfattning. >>Lev<<, säger Nietzsche, >>som om dagen vore här..<< Det är inte samhället som ska vägleda och frälsa den kreative hjälten, utan precis tvärtom.”18
16: Jag tolkar det Heidegger säger som att Västerlandets filosofiska tradition också i sig bör uppfattas mer som en andlig tradition, vilket pekar på att guden/gudarna tillhör denna tradition.
17: GWF Hegel. Inledning till estetiken. Appendix I: Den tyska idealismens äldsta systemprogram. (I utgåvan utgiven av Daidalos.)
18: Joseph Campbell. Hjälten med tusen ansikten. Epilog: Myt och samhälle.
Relaterat
The God in Time with James P. Driscoll
James P. Driscoll har skrivit boken Shakespeare & Jung. The God in time, vars idéer diskuteras här. Driscoll skriver i en jungiansk tradition – åtminstone är det hur han själv uppfattar saken. Jag har inte läst hans bok eller granskat hans idéer närmre, men länkar här till honom som ett tips för den som närmre vill bekanta sig med ett jungianskt betraktelsesätt på gud och religion, i vilket det centrala som diskuteras här är att sådana koncept inte ska förstås som statiska, utan är under utveckling tillsammans med civilisationen. Så är exempelvis den tidiga manifestationen av Jahve i GT en ganska “omedveten” gud, men förändras längs bibelns berättelse och är en annan typ av gud i NT. Men det stannar inte där, gudsmedvetandet fortsätter sedan att utvecklas i andra västerländska litterära verk, exempelvis hos Shakespeare, och aspekter av guden knyts således till tidens egenskaper.
Martin Heidegger Interview with a Monk (English Subtitles)
I klippet diskuterar Heidegger filosofins relation till vetenskapen och teknologin (teknologin är sprungen ur filosofin), samt religionsbegreppet och vad det egentligen innefattar. Bara för att man “tror på vetenskap” så betyder inte det att man har ställt sig utanför religionens sfär. Europa och USA kallar han “underutvecklade”, just därför att de är i händerna på teknologin, som ger dem mäktiga uppfinningar som atombomben, utan att ha en “tradition” inom vilken dessa krafter är “behärskade” eller rotade.
