Nyhetskommentarer januari 2023

Detta är ett nytt inslag på Minervas Uggla i vilket max tre nyheter från månaden som har gått kommenteras i en kortare text.

Nyhet 1: Lula installerad – anklagar Brasiliens förra regering för ”folkmord”.1
Frihetsnytt 2 Januari.

I Brasilien har Luiz Inacio Lula da Silva svurits in som president. Han anklagar nu den förra regeringen under Jair Bolsonaro för ”folkmord”, på grund av hur de hanterade Covid-19. Enligt Frihetsnytt så grundar sig anklagelsen i att ”[…] denna inte påtvingat folket restriktioner och vaccintvång under pandemin”. Lula följer således upp en hets med mycket skarpa ordval mot den förre presidenten som började redan på hösten 2021, vilken jag redan då reagerade på och kommenterade2. Då var anklagelsen, vad jag kunde utröna, att Bolsonaro inte hade köpt in vaccin ”trots att det fanns tillgängligt”, vilket mer specifikt verkade handla om att Bolsonaro inte hade köpt in en viss sorts vaccin. Han anklagades också för att ha ”varit emot munskydd”, och redan då talades det om att han för detta var skyldig till mord, det var ordvalet. Man kan notera, att oavsett om det är svårt att utröna exakt vad han är anklagad för, så är det många andra regeringar i världen som i så fall också skulle vara skyldiga till ”mord” eller ”folkmord” enligt Lula och andra som kommer med dessa anklagelser, eftersom även de inte har utfört en eller flera av de åtgärder som här nämns. Exempelvis den svenska regeringen är skyldig till den anklagelse som just Lula riktar mot Bolsonaros regering enligt Frihetsnytts artikel. Men vare sig Lula eller globalistisk media är förstås intresserad av rättvisa eller universella kriterier, utan snarare visar detta beteende på det totalt ohämmade sätt precis allting, utan minsta eftertanke, politiseras enligt distinktionen vän-fiende, även den medicinska världen alltså. ”Negativa” begrepp, som ”folkmord” och andra brottsrubriceringar, knyts till det som fienden gör, liksom de negativa epiteten knyts till den som är fienden (denna logik är som mest synlig i det explicita kriget). Vi ser detta även på andra områden, såsom hur exempelvis någon som visar minsta eftertänksamhet om Ukrainakonflikten direkt förvandlas till en ”förrädare” eller rysskollaboratör. Det finns inga gränser för vilka ord som används, och läsaren kan med lätthet fylla på med fler exempel. Över tid inprogrammeras vi med att brott har att göra med vem som gör, inte med vad som görs, och rättssystemet får olika standarder beroende på vem.3 Till detta kommer att begrepp förstörs, som används i juridiska sammanhang. Detta kan bara innebära en förstörd juridisk ordning, och det är också där vi i Väst med all tydlighet befinner oss. Den legala ordningen blir illegitim utifrån den liberala idén; allas likhet inför lagen.

Lula förefaller mig, utifrån det jag har sett, vara ytterligare ett exempel på den liberala slutstationens politiker, den liberala tyrannen, som inte alls är intresserad av ”allas lika värde” och de andra liberala flosklernas nominella innebörder, och som någon som står som garant för att verkställa de globalistiska agendorna. Liberalen visar sig med all tydlighet i vår tid oförmögen att ”stå över” det subjektiva, nyckfullhet, och inte minst raspolitik.4 Det är inneboende i liberalismens frö och axiom att det skulle visa sig att liberaler inte är kapabla att skapa och upprätthålla någon ”högre politisk ordning” eller universell rättvisa, liksom en etisk ordning. En sådan kan inte bara stipuleras (abstrakt), i synnerhet inte utan att man först gör en ansträngning att förstå världen vi lever i och dess inneboende villkor, vilket jag skulle säga helt kortfattat är den liberala ordningens grundproblematik.

1: https://frihetsnytt.se/lula-installerad-anklagar-brasiliens-forra-regering-for-folkmord/

2: ”Nyheterna” 20 oktober. Minervas Uggla.
https://level.minervasuggla.se/nyheterna-den-20-oktober/

3: Detta behöver i sig inte vara en orättvisa, men det är ett problem för vän av den liberala ordningen som bygger på universalism. Det är en liberal självmotsägelse, och ogiltigförklarar den liberala ordningen utifrån dess egna premisser.

4: Det räcker med en ytlig bekantskap med Nietzsche för att detta inte skulle vara en större överraskning.

Nyhet 2: Inte i massmedia: Läkaruppropet höll stor internationell konferens i Stockholm.5
Frihetsnytt 22 januari.

Sammanhängande med föregående lyfta nyhet är att det har varit en internationell läkarkonferens i Stockholm om covid-19 och hur det hanterades. Jag har inte satt mig in i vad som avhandlades, bara sett och läst kortare inslag.6 Vad jag finner intressant nog att lyfta ändå är just det som lyfts i rubriken, nämligen att endast alternativmedia fanns på plats för att bevaka detta, och alltså ingen representant från mainstreammedia. Visst är det intressant, med tanke på att dessa aktörer inte kunde prata om något annat i ca två år? Det är naturligtvis helt orimligt att denna händelse inte skulle meritera mediaintresse. När professionen själv vill utröna vad som är sant, utan inblandning från läkemedelsindustrin, då är det plötsligt helt tyst. Det är svårt att tänka sig ett tydligare bevis på att det inte är nyhetsförmedling mediabolagen inte sysslar med. De är en del av en större apparat som går ut på att styra våra tankar och vårt beteende, och lyckades i detta fall få ett stort antal människor att vaccinera sig i onödan, dessutom med ett vaccin som visade sig vara ineffektivt och farligt, men som fortfarande ändå benämns som ‘vaccin’. Det hela reser frågan vad det egentligen är som vi har blivit utsatta för. Eventuella anklagelser har sin plats i motsatt riktning än den president Lula ger uttryck för.

5: https://frihetsnytt.se/inte-i-massmedia-lakaruppropet-holl-stor-interntionell-konferens-i-stockholm/

6: Se exempelvis länk under ‘Relaterat’ längst ner.

Nyhet 3: Kineserna har fått nog – vill ha demokrati och frihet.7
Frihetsnytt 5 januari.

En annan nyhet som tar avstamp i restriktionerna på grund av covid-19 handlar egentligen om något annat, om ett kinesiskt folk som överlag har fått nog av åsiktsförtryck och tyranni, enligt artikeln. Och demonstrationerna med tomma pappersark måste rimligen ha en innebörd.

Enligt Francis Fukuyamas tankemodell om ”historiens slut”, så skulle Kina (liksom andra kommuniststater) behöva acceptera den liberala demokratin för att inte ”fastna” i historien, i det förgångna. För honom var den liberala demokratin den vinnande modellen, den som i en historisk utspelad kamp mellan ideologier visade sig vara vinnaren, den med en framtid. Idag ifrågasätter Fukuyama själv denna tes.8 Utan att här gå in på detaljer och det teoretiska, så förefaller det mig vara så att historien har visat oss att liberalism och kommunism är ungefär samma sak, de är åtminstone väldigt likartade till sin natur och sina ontologiska premisser. De förhåller sig till världen som en ‘ekonomi’, som ting och produktion, och applicerar ett rättvisebegrepp endast grundat i ett abstrakt ‘bör’, utan intresse för vad som är. (De är båda oförmögna att hålla civilisationens ande flödande.) Om detta är en hyfsat korrekt betraktelse, så blir frågan vart kineserna ska ta vägen om de vill lämna den nuvarande ordningen.9 Om de väljer den liberala vägen så skulle de alltså stå inför upptäckten att det var ungefär samma sak. (Och man kan väl säga att i någon utsträckning detta redan har hänt i Kina, inte minst med tanke på det kapitalistiska inslaget.) Man ser det också i det alienerande sätt dessa ideologier interagerar med världen. I Kina har vi sett framväxten av spökstäder – tomma, nybyggda storstäder, som ett resultat av ett rent ekonomiskt förhållningssätt till världen. Frågan blir: vilken väg vore en autentisk väg för kineserna? Frågan är relevant också för oss själva, vi kan sägas i hög utsträckning sitta i samma sits som kineserna (vi = svenskar, européer). De marxistiska idéerna, som fick fäste hos intellektuella kineser under 1900-talet, verkar ha importerat Västs sjukdomar till Kina, och kanske kan man säga ett historiens slut, men inte riktigt i den mening som Fukuyama åsyftade.

7: https://frihetsnytt.se/kineserna-har-fatt-nog-vill-ha-demokrati-och-frihet/

8: Filosofen Alexander Dugin resonerar på ett liknande sätt, dvs historien (på 1900-talet) som en kamp mellan ideologier, i där historiens utfall är domaren som utser vinnaren. Han är helt klart influerad av Fukuyama, men dock väldigt tydlig med att liberalismen idag är obsolet.

9: Denna frågeställning kan ses som en grundläggande frågeställning för Dugins politiska tänkande och utgångspunkt för hans ”fjärde politiska teori”.

Relaterade artiklar

Politiker vill förbjuda vita att kritisera icke-vita i USA. Frihetsnytt. (Apropå olika standarder i rättssystemet.)
https://frihetsnytt.se/politiker-vill-forbjuda-vita-att-kritisera-icke-vita-i-usa/

Covidkonferens skrämde besökare – ”Det genetiska arvsanlaget modifieras”. SwebbTV.
https://nyheter.swebbtv.se/covidkonferens-skramde-besokare-det-genetiska-arvsanlaget-modifieras/

Protester för Storbritanniens hundratusentals vaccinskadade. Frihetsnytt.
https://frihetsnytt.se/protester-for-storbrittanniens-vaccinskadade/

Relaterade poster på Minervas Uggla

Liberalen som tyrann

Det liberala medvetandet

Liberalismen som ett medvetande

”Nyheterna” 20 oktober

Tolkiens begrepp om ondska

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *