Det mesta som framställs som en konflikt mellan värderingar är inte det. Det presenteras så, men döljer i själva verket hur det ofta egentligen ligger till. Till att börja med: där tal om värderingar är som mest högljutt, och där värdesignaleringen och signaleringen om hur fina dessa värderingar är är som mest frekvent, inte minst för att forma ingrupp och utgrupp – där kan man i regel vara som mest säker på att någon förståelse, vilja till förståelse och kunskap är som mest frånvarande. ”Värderingarna” är i själva verket ofta en psykologisk kompensation för detta; att man inte vet ersätts med en ”värdering”. Att kunna uttrycka en värdering förutsätter förmågan att värdera, vilket i sin tur förutsätter en slags genomtänkt uppfattning om världen. Det implicerar att man har utfört ett tankearbete. Men värdegrundsivrare och andra självutnämnda goda av idag karaktäriseras just av att de aldrig har gjort det – ens slagits av den tanken. De är konsumenter, och de är det i livets alla aspekter. De antar att någon annan har tänkt, och att det därför bara är att få dessa redan uttänkta korrekta ideal serverade genom att sätta sig i TV-soffan, genom att läsa dagstidningen eller att gå i skolan. Bekräftelsen på att man har rätt kommer utav att man har samma åsikter som alla andra. Den som äger åsiktsmarknaden äger därför åsikterna – åtminstone är detta en mycket stark delanledning till varför majoriteten tycker vad de tycker. De som vill ändra på detta, övertyga och saluföra en annan åsikt, står inför den svåra uppgiften att kunna bryta igenom med den, vilket vissa aktörer i Väst har varit framgångsrika med, sett till de enormt ojämna resurserna man har att spela med. Jag tänker givetvis på alternativmedia exempelvis. Men ett kanske mer osett problem i denna kamp är att även om de lyckas så förblir konsumenten en konsument. Majoriteten av människorna kommer förvisso aldrig att vara tänkare, och så måste det vara för att samhället ska fungera. De flesta måste vara ”görare”. Däremot bör människans förmåga till självständighet och autonomi, varje människas förmåga att reflektera och tänka uppmuntras, för att det ingår i det mänskliga och som förutsättning för att kunna vara en etisk agent. Västerlandets infrastruktur av idag ser istället till att stänga ner denna mänskliga dimension. Den mobilberoende individen (konsumenten) gör avkall just på sin individualitet. Jag tror att lösningen på detta ligger i att Väst får på plats en ny religion, en som uppmuntrar till verklig individualisering1 och kreativitet. Detta är dock ett tema som inte ska behandlas vidare här.
1: I motsats till konsumenten som felaktigt har fått för sig att hans konsumtionsexistens gör honom till individ. Konsumenten är en slags falsk spegling av individen, där man kompletterar den massmänniska man har programmerats att bli med att köpa sig unika individuella egenskaper – men även dessa kommer utifrån ideal som man har fått inpräntade.
Konsumenten är en ny karaktär som jag härmed introducerar på MU. Konsumenten, i existentiell mening, är liberalens opolitiska kusin. Konsumenten kan vara helt politiskt ointresserad. Men han går och röstar, eftersom ”man ska göra det”, och han röstar på de alternativ han har fått presenterade för sig om okej, goda. Liberalen är en politisk agent, men osjälvständig och programmerad på samma sätt som konsumenten, lika okunnig och i regel dum. Våra politiker av idag är liberaler, alltså den politiska versionen av konsumenten. De är inte liberaler för att de har kommit fram till detta genom reflektion, utan för att de är djupt införstådda med att det är det enda som är tillåtet, något annat får ”man” inte vara. Till och med en lätt konservativ prägel är något förbjudet och medför risken att man riskerar att tappa sin plats i cirkeln bland accepterade. Alla är känsliga för mekanismerna, för vad som är dagsaktuellt okej, vilka frågor man får ta i och inte. Man avviker inte, även om man så förstör en stat eller en hel civilisation. Man är en slav uti fingerspetsarna.2 En slav som via politikerämbetet har gjort anspråk på att kunna leda andra. Någon som är det minsta vaken kan inte undgå att notera ryggradslösheten hos våra folkvalda, vilket också från olika håll ofta påpekas.
2: Vilket hans herre är helt medveten om och nyttjar effektivt. Herren styr slaven via ”värderingar”, och får honom precis vart han vill, till och med till att begå de totala oförrätterna mot sitt eget folk.
Liberalen antar just som konsumenten att andra har tänkt ut allting åt honom. Och skulle det behöva tänkas så har man ju folk anställda som kan göra det. Man kan starta en utredning. Eller som fallet jag tog upp i mina nyhetskommentarer3, där Magdalena Andersson, flankerad av Peter Hultqvist och Morgan Johansson, utfäste att Sverige skulle skicka JAS 39 Gripen till kriget till Ukraina, utan ha minsta idé eller tanke om konsekvenser detta skulle kunna tänkas få för Sverige, vilket de sa helt öppet. Om det ställdes några frågor så hänvisades bara till en ännu icke gjort ”analys”, som såna som jobbar med att tänka ska utföra. De fattar helt enkelt inte att de riskerar att dra in Sverige i ett krig mot Ryssland och i förlängningen mot deras allierade, dessutom i ett läge där Sverige står med svag egen försvarsförmåga och utan att själva ha några allierade säkrade. De har inte en aning om vad ett krig är, hur det förs, vad som krävs. Någon annan vet säkert, någon expert. Och som med alla andra politiska frågor, om frågorna blir för svåra eller besvärliga, så kan man alltid hänvisa till godheten, till att det är rätt, till den moraliska överlägsenheten, som ju Andersson också förutsägbart gjorde på presskonferensen om JAS-planen. Det är förutsägbart för att det är just så värderingsdiskursen fungerar – den moraliska överlägsenheten är en kompensation för okunnigheten och dumheten. Det är bara att lyssna på näst intill valfri politisk debatt i Sverige för att höra denna mekanism spela ut. Vad som så väl illustreras i frågan om att skicka JAS-plan till Ukraina är att det inte finns någon fråga som är för allvarlig för att låta den blinda godheten avgöra. Relevansen här för folkutbytet behöver knappas påpekas. Ingenting tänktes igenom, inga frågor ställdes.
3: Se Tillägg till augustis nyhetskommentarer. Finns länkad bland relaterade poster längst ner.
Exemplet ovan kan extrapoleras till alla politiska frågor. Inget tänks igenom. Och då pratar vi ändå om att få politiken serverad till sig som ett antal färdigdefinierade områden – riktigt politiskt tänkande är att själv kunna formulera eller åtminstone greppa och verka för en genuin politisk idé. Nivån som föregår alla politiska frågor är det filosofiska politiska tänkandet. Det är att tänka politikens fundamenta. Men figurerna i riksdagen har inte lagt 30 sekunder av sina liv på att fundera på vad en stat är för något. Det har inte slagit dem att politik är en disciplin, som kräver hård ansträngning att greppa, liksom alla andra discipliner, som ingenjörskonst, läkarkonst osv. Här, på det viktigaste av alla samhällsområden, gör vi ett stort undantag gentemot alla andra områden och låter den glada amatören få fritt spelrum. Han löser allt med sin överlägsna moral. Det är den politiska verksamhet som de facto opererar i Västerlandet idag. Det går inte att sätta ord på vilket ytlighet det handlar om. Vi har politiska ledare i formell mening, men ingen politisk ledning i praktiken.
Det pågår ingen konflikt om värderingar i Väst idag. Den konflikt som pågår är mellan västerlänningar som låter sig programmeras och vilseledas och de som inte gör det; mellan den minoritet som har kvalificerande kunskap och förståelse i olika grad och den majoritet som inte har det, och som inte ens uppfattar att detta är något att uppfatta. Teoretiskt sett så hade en politisk värderingskonflikt kunnat äga rum, men det förutsätter två eller flera kvalificerade parter som är oense. Det är inte vad som utspelar sig i Väst idag. En person som inte har greppat någon förståelse av egen kraft har inga värderingar. Analogt med detta så är det inga olika ideologiska ståndpunkter som konfronteras i den svenska riksdagen, liksom den liberala traditionen idag inte leds av någon idédebatt eller något annat levande, och har därför också slagit över i censur och tyranni. Alla vet vad man ”får” tycka och säga, men ingen har nått fram till dessa ”värderingar” genom tänkande och reflektion, utan genom att låta sig okritiskt ledas.
Relaterade poster på Minervas Uggla
Reflektioner över partiledardebatten 13 september. Del 2/2: Övriga observationer samt kommentar till Kristerssons tal till nationen
Tillägg till augustis nyhetskommentarer
Nyhetskommentarer mars 2023
Victoria av Baden som symbol
Liberalismen som ett medvetande
Vålnaden – Om Tolkiens begrepp av ondska
