Jag publicerade den 10 maj en text på MUs substack med titeln Om politik och ontologi. Den ligger bakom betalvägg tills vidare, men jag tänkte ändå här säga något om vad den handlar om. Och som titeln anger, så är det kopplingen mellan ontologi och politik som är ämnet. Den börjar med att konstatera att ontologi har politiska implikationer, liksom politisk ideologi vilar på ontologiska antaganden. All politisk teori och agens vilar på en tolkning av världen, den må vara medveten eller omedveten för den politiska agenten. Citat:
”Den mest naiva varianten är total omedvetenhet om att världen alltid tolkas, man antar att man oproblematiskt har tillgång till en objektivt given värld, och att det är ”uppenbart” vad som är rätt och fel väg, vad som är gott och ont. I detta fallet är tolkningen oreflekterad, bortom ens kontroll, men likväl är en tolkning gjord och grundlägger förutsättningarna för det medvetna tänkandet.”
Detta verkar vara fallet för många av dagens liberaler. Martin Heidegger, som texten i ganska stor utsträckning handlar om, delvis implicit, verkar ha varit upptagen av tänkandet om denna koppling. Som jag har lyft tidigare1, så säger han att ”ingen människa saknar religion”.2 Likaså menar han att detta var en förståelse Karl Marx brast i, och han resonerar om dennes uttalande att ”Filosofen har hittills tolkat världen på olika sätt, men poängen är att förändra den”. Det gör han i följande klipp, som är viktigt för vad som behandlas i min text:
För en förändring av samhället, så är först en adekvat tolkning av människan och världen vi lever i nödvändig, menar Heidegger, och hans filosofi, som ju är så fokuserad på frågan om Varat, är högst relevant för detta. I klippet säger han att människan är människa endast i det att hon står i relation till Varat.
Dagens Väst har den naturvetenskapliga världsbilden i praktiken verkande som sin ”ontologi”. Det är en materialistisk förståelse av världen där människan är en meningslös slumpvarelse i ett oändligt kosmos. Det är en stor skillnad mot det föregående, kristna paradigmet där Jorden stod i världens centrum. Dessutom har övergången mellan de två skett på bara några få hundra år, rimligen med tillhörande stora psykologiska konsekvenser som vi ännu inte har greppat. Naturligt bör den nya världsbilden leda till uppfattningen att världen är ”meningslös”, vilket är ett tillstånd vi i längden inte psykologiskt kan klara av, som Carl Jung förstod: ”Till slut kommer en reaktion. […] När jag tänker på mina patienter, så söker de alla sin existens [fundament], och att säkra den mot total atomisering, mot tomhet, mot meningslöshet. Människan kan inte stå ut med ett meningslöst liv.”3
Utifrån detta resonemang måste man fråga sig antingen: hur löser vi det vetenskapliga paradigmet existentiellt-psykologiskt, alternativt: kan vi komma vidare till ett nytt ontologiskt paradigm?
1: Varför Västerlandet behöver en ny religion. Finns länkad bland relaterade poster.
2:
3:
Relaterade poster på Minervas Uggla:
Varför Västerlandet behöver en ny religion
Analys av filmen Cube
Det liberala medvetandet
Tre centrala begrepp för Västerlandets tillstånd (mening, självmedvetande, civilisation)
Övergripande tolkning av Västerlandets historiska situation
